När SvD-kommentatorn Henrik Torehammar recenserar Jimmie Åkessons sommartal, slutar han sina sarkasmer med: ”Fast nog är det en del inom regeringen som även med positiva budgetutfall drömmer om en semester från SD.”
Jaha, kanske de gör. Men vad spelar det för roll? M, KD och L hade idag inte haft något som helt ansvar för statsbudgeten om inte SD levererat rösterna som krävdes för att tippa majoriteten bort från S.
Utan SD ingen semester vid makten
Det var väljarna som gav Tidöpartierna makten. Särskilt SD:s väljarskara som ökade med över tre procentenheter (+3,01), medan M-KD-L förlorade nästan lika många procent (-2,60).
En semester utan SD betyder en semester utan ministerposter, utan regeringsmakt. Tror Torehammar att M-KD-L skulle önska sig det? Knappast.
Men Torehammars inrikespolitiska kommentar i Svenska Dagbladet visar att etablissemangen i Stockholm fortfarande betraktar Sverigedemokraterna som något katten släpat in. Partiet är inte tillräckligt ”fint” för att egentligen få vara med i maktens korridorer.
Populism att rädda barn från våldtäkt
Det är ju ”populism” att, som Jimmie Åkesson gjorde i sitt tal i Sölvesborg, förespråka brottsprovokation för att komma åt dem som jagar barn att våldta. Föreningen Dumpen som avslöjar vuxna som ägnar sig åt gromning, kontaktar barn i sexuellt syfte, är kontroversiell eftersom man i sin tidning hänger ut dem man avslöjar med namn och bild. Åkesson menar att detta inte ska vara något som ideella krafter måste ägna sig åt, utan en sak som polisen borde sköta. Att skydda barn från övergrepp är så viktigt att brottsprovokation, alltså locka fram potentiella förövare genom att låtsas vara barn, måste få tillämpas.
Man kan naturligtvis vara emot brottsprovokation för att rädda barn, men varför kalla det ”populism”? Skälet är att man inte har några hållbara motargument, och då kastar man istället smuts på dem som framför förslaget. Man vill krossa budbäraren när man inte kan argumentera mot budskapet. Det är lågt. Det är antiintellektuellt.
De ”anständiga” får finna sig i folkets röst
De som anser sig vara ”anständiga” och tillhörande de finare kretsarna tycker det är rysligt obehagligt och jobbigt att vi har demokrati här i landet och att de ofina väljarna röstar fram ofina partier som Sverigedemokraterna. Ett parti som påtalat de enorma skador den förda kriminal- och invandringspolitiken orsakat landet. Finns det något mer tölpaktigt än att tala öppet om en extremt omfattande invandring som orsakar otrygghet, korruption och släckt framtidsoptimism?
Tänk vad mycket enklare det skulle vara om de ”anständiga” slapp väljarna inflytande.