Dagens Nyheter vänder sig mot att Sverigedemokraternas väljare kallas vanligt folk, medan M-, S-och MP-väljare ses som tillhörande etablissemangen. Men positionerna folk-elit handlar inte om väljarna, utan om partiernas uppslutning bakom ideologituggande etablissemang istället för att respektera samhällskritik framförd av vanligt folk.
En lite udda debatt har i sommar utspelat sig mellan Susanne Nyström (DN) och Johan Hakelius (Fokus).
”Sluta fjäska för landsbygden”
Det började med att DN hade ledartext med rubriken ”Nu får det vara nog med fjäskandet för landsbygden” (13/7). Med hänvisning till franska parlamentsvalet skrev Nyström: ”I större och medelstora städer röstar människor generellt inte på högerpopulister, utan på partier till vänster samt i mitten” och att ”det har blivit kutym att förminska storstädernas politiska agens i debatten”. Detta ”ger en falsk bild av att storstadsbor är en homogen ekonomisk och kulturell elit”.
Storstadens liberala salonger sitter på makten
Det får Johan Hakelius att i Fokus (nr 33) fråga: ”Är det möjligen det saken egentligen handlar om? Att påminna storstadens liberala salonger om att det är de som sitter på den rättmätiga makten? Inte bondlurkarna … Är det så du menar? Att ”vanligt folk” egentligen inte finns? Att om de gör det, så består de av statligt inkomstskattande miljöpartister på Södermalm, med intressanta identitetspolitiska attribut?”
Vad är vanligt folk?
Idag svarar Nyström i DN: ”Sverige vimlar av vanliga människor och de bor på såväl Södermalm som i glesbygd, röstar på MP, SD eller något annat parti, och tjänar både över och under gränsen för att betala statlig inkomstskatt.”
Med andra ord, alla är ”vanligt folk”. Men då försvinner ju hela den konflikt som definitionerna vanligt folk kontra etablissemang handlar om. Så kan inte DN och Nyström komma undan.
Problemet med här citerade artiklar är att de ser till hur väljarna i sig ska benämnas, men det är inte det saken gäller. Saken handlar om att de som har makt agerar föraktfullt mot vanligt folk.
Att köra över vanligt folk
Låt mig ta ett aktuellt och konkret exempel: S/MP-regeringen införde höga krav på inblandning av biobränsle vilket gjorde att Sverige fick världens högsta bensin- och dieselpriser vid pump. Vanligt folk drabbades, särskilt de som inte kunde ta tunnelbanan, av fördyrade resor till dagis, jobbet och till livsmedelsbutiken.
Här är det uppenbart att S/MP och deras stödpartier V och C satte politisk och ideologisk renlärighet före folkets vardagssituation. Att kunna uppvisa klimatåtgärder var viktigare för dem än att visa respekt för vanligt folk och hur de drabbades hårt i sin vardag. Partierna S, MP, V och C utgjorde här ett etablissemang som körde över vanligt folk.
Det är alltså makthavarna i dessa partier som är etablissemanget, vilket inte hindrar att dessa partiers väljare är vanligt folk. Viss del av folket stöder etablissemangen. Det ändrar inte att partierna agerat som en överhet som sätter ideologi före pragmatisk hänsyn till vanliga människors vardag.
Och det var detta känslokalla förakt för vardagsproblemen för folket som gjorde att dessa fyra partier förlorade riksdagsmajoriteten i riksdagsvalet 2022. Färre väljare slöt upp bakom etablissemangsbeteende vänsterpartier.
Så hänger det ihop, enligt min mening. Och det är detta – att etablissemangen tappar folkligt stöd – som retar DN och andra ideologiskt fanatiska etablissemangsröster. De anser att bara dem själva har rätt att uttrycka vad som är rätt och riktigt. Att lyssna på verklighetens folk är att ”fjäska” för pöbeln.