Demoskop tycker sig, när man mäter väljarnas val av ideologisk hemmahörighet, se en renässans för socialdemokrati medan konservatism tappat någon procentenhet. Men man anar samtidigt att det är ett mått av nostalgi bakom valet av socialdemokrati.
Det är relativt enkelt att mäta opinionen och väljarnas svar när det gäller val av vilket parti som är bäst just nu. Frågan är rak och alternativen entydiga: väljer du ett parti kan du inte välja ett annat. Men när Demoskop försöker sig på att låta människor välja ideologisk och värderingsmässig hemmahörighet blir det svårare.
När Anders Lindholm vid Demoskop i Kvartal (betalvägg) ska kommentera den senaste värderingsbarometern är han först säker: de konservativa och nationalistiska värderingarna har gjort ”en omvittnat stark framryckning då man gick från 25 procent till 36 procent” av väljarna mellan 2016 till 2022, för att sedan ha ”tappat mark”. De som angav dessa två ideologier som sina minskade till 32 procent år 2023.
Samtidigt har de som identifierar sig med ideologin socialdemokrati ökat från 21 till 28 procent på ett år.
Att tolka svar om egna värderingar
För mig blir det något skum över att människor skulle byta värderingar så snabbt. Jag vill påstå att Demoskop väger in för mycket i mätningen. Även om deras frågor handlar om värderingar, spiller nog tankar om dagspolitiken över. Den stora skillnaden mellan 2022 och 2023 är att vi har bytt regering. Socialdemokratin kom i högljudd opposition och Tidöpartierna fick en tuff start med bland annat en elprischock som gjorde att man inte kom igång med egna profilfrågorna förrän en bit in i mandatperioden.
Väljarna tycks ha en tendens att vända sig emot dem som har regeringsansvaret. Vi såg det också i EU-valet. Partier som ingår i eller stödjer regering gick dåligt, medan partier som är i nationell opposition gick bra. Alltså gick rödgröna bra i Sverige och Finland, medan högerkonservativa gick bra nere i Europa där de är i opposition.
För mig tycks väljarna inte se en frågeställning i taget, vare sig det är värderingar eller EU-val, utan väger samman alla olika intryck. Det kan förklara trendbrottet som Demoskop ser i sin värderingsbarometer: socialdemokratin har gått från att vara i regeringsställning till att vara i opposition. Och det är lättare att hålla på en kritisk opposition när man själv som väljare är kritisk mot samhällsutvecklingen som sådan. Det blir mer ett uttryck för stämningsläget – irritation, frustration, ilska – i svaren, snarare än värderingsvalet som Demoskop efterfrågar.
Nostalgisk socialdemokrati är konservativ
Men Anders Lindholm gör en iakttagelse som är intressant. ”Även bland M-, C-, KD och SD-väljare finns det mindre grupper som säger sig stå närmast socialdemokratin”. Han menar att man kan ”ana ett mått av nostalgi” kring socialdemokratin och dess storhetstid på 60- och 70-talen. Lindholm talar om yngre väljare, vilket jag tror är fel. Men däremot kan det stämma på konservativa väljare. Det är ingen slump att Jimmie Åkesson talat om folkhemmet och att SD tagit över denna berättelse och ambition från S.
Många konservativa ser folkhemmet sådant det var på 1950- och 60-talen som ett ideal. Tryggheten var stark, brottslingarna oförargliga och ekonomin förbättrades år till år. Framtidsoptimismen var påtaglig och föräldrar såg hur deras barn skulle få det bättre än dem själva.
Denna tid kan både karaktäriseras som ”socialdemokratisk” och ”konservativ”. För på den tiden var socialdemokratiska partiet i hög grad konservativt. Folkhemsidén är konservativ – i stark konflikt med socialismens klasskamp och internationalism.
Värderingar överlappar varandra
Det är här det blir problem med Demoskops mätmetod. Till skillnad från partival, är vår identifikation med värderingar och ideologier överlappande. De flesta konservativa står bakom liberal marknadsekonomi. Många liberaler har vänt den klassiska liberalismens upplysningstradition om respekt för meningsmotståndare ryggen och blivit socialistiskt totalitära i viljan att smutskasta och tysta motståndarna.
Ett annat problem, ja, eller aspekt på frågor om värderingar och ideologi är att de är betydligt mer långsiktigt giltiga (för de flesta) än partival. Mätningar som visar på stora skiftningar i värderingar från ett år till ett annat blir helt enkelt inte trovärdiga.
Men visst ger Demoskops mätning ”food for thoughts”, något som ger anledning till analys och diskussion. Vilket jag härmed gjort!
*
