Ett synnerligen träffsäkert inlägg om vår samtida kränkthetskultur kommer från libertarianske komikern och programledaren Bill Maher, som vänder sig till sina vänsterliberala vänner och uppmanar dem sluta med woke och cancel-kulturen.
Detta klipp på en minut från hans talkshow Real Time with Bill Maher i HBO säger allt om vad som är ruttet med västvärldens vänsteraktivister, som av någon outgrundlig anledning blivit tongivande i samhällsdebatten – både i USA och här i Europa.
Se det här:
Sluta be om ursäkt!
En ungefärlig översättning:
– Liberaler måste skaffa sig en stå-upp-för-dina-åsikter-norm mot bojkottskulturen, så att när vänsteraktivistiska mobben kommer efter dig för någon löjlig förolämpning, vågar du stå på dig. Sluta be om ursäkt! För jag orkar inte längre hänga med i vem som senast hamnat på skandal- och bojkottslistan.
– Är det detta vi vill vara? Ett samhälle av fåniga, falska, förstoppade avatarer som går på äggskal och som ständigt ser sig över axeln för att inte bli uthängd för något som faktiskt inte har ett dugg med din karaktär eller moral att göra? Tänk på allt du skrivit, mejlat, messat, twittrat, bloggat, sökt på eller sagt i förbifarten. Eller numera, bara bevittnat. Någon hade en sydstatsflagga på studentrummet 1990 och DU GJORDE INGENTING åt det! Du skrattade åt en Woody Allan-film?
– Andy Warhol hade fel. I framtiden kommer inte alla att uppleva 15 minuter av kändisskap utan 15 minuter av skam. Idag säger 62 procent av amerikanerna att de har politiska uppfattningar de inte vågar dela med sig av.
Stå-upp-för-dina-åsikter-norm? Ja, tack!
Så förbaskat rätt! Och Bill Maher prickar här in en aspekt som – för detta är ju en ledartext – svenska opinionsbildare alltid, alltid missar när de ska förklara varför Sverigedemokraterna är så stora. Det handlar om ett parti som långt innan Bill Maher efterfrågade det, hade en stå-upp-för-dina-åsikter-norm.
Det som imponerat på mig och fick mig att engagera mig i Sverigedemokraterna var inte endast de konservativa åsikterna, utan att partiledningen och de aktiva vågade stå för dem. Andra med konservativa åsikter – som länge delat uppfattningen att kriminalpolitiken varit för slapp, att invandringen misskötts, att välfärdens kärna fått stryka på foten för politiskt korrekta dumheter – håller käften. De vågar inte stå upp för sina värderingar, vågar inte säga emot vänstermedierna.
Men det har Sverigedemokraterna alltid gjort. Partiet har fått ta, och tar fortfarande, en massa stryk för det i form av mediernas desinformation och hatpropaganda mot partiet, men partiet viker inte ned sig. Jimmie Åkesson och rörelsen står fast.
Det är också en viktig aspekt om man vill analysera, förklara och förstå varför partiet på kort tid vuxit till att bli landets näst största parti i senaste riksdagsvalet.