Domineras valrörelser av meningslös konfetti som väljarna struntar i? Väljarna vet ändå att bakom politiska jippon och utspel är värderingar och ideologi det som är bärande i politiken.

I en gästkrönika i Blekinge Läns Tidning lanserar dess förre redaktör Erik Hultgren en intressant tanke: svensk politik är egentligen väldigt stabil, trots allt ståhej i valrörelser och debatter.

Han pekar på att i EU-valet var det bara ett enda mandat av totalt 21 som bytte parti. Och i förra riksdagsvalet var det bara två mandat som tippade över majoriteten från rödgröna till Tidöpartierna. Magdalena Andersson hade 175 mandat bakom sig när hon gick in i valrörelsen och efter valnatten hade hon stöd av 173 mandat. Tidöpartierna tog dessa två mandat och gick från 174 till 176 mandat.

Ser väljarna bortom utspelen?

Hultgren skriver: ”Zoomar man ut lite är onekligen det mest intressanta i svensk politik de senaste åren att väljarna är så stabila. Trots att partier byter såväl åsikter som partners med varandra, och att omvärlden vänts upp och ner med pandemier och krig, är rörelserna ganska små. … Är det väljarna som av ointresse röstar som alltid? Eller är det tvärtom väljarna som insett något mer fundamentalt. För bortom alla utspel står de flesta partier på en rätt stabil bas som inte ändras … Trots allt som händer är värderingar, åsikter och ideologi fortfarande det bärande i politiken. Det bara verkar glömmas bort ganska ofta.”

Jag tror det ligger mycket i detta.

Ens egen världsbilden sitter djupt

Därmed inte sagt att det enbart är positivt att väljarkåren har djupare resonemang och stabilare övertygelse kring sin politiska livsåskådning än vad partierna kan rubba med jippobetonade utspel.

För om väljarnas världsbild bottnar i hur samhället fungerade förr, kan man bli blind inför de faror som hotar just det samhället.

En vanlig fråga bland Sverigedemokrater är: varför ser inte fler att mer radikala åtgärder måste vidtas för att rädda de gamla värderingarna om trygghet, hederlighet och arbetsmoral?

Väldigt många väljare sitter fast i sin gamla världsbild och önsketänker att så som det en gång var, är det egentligen fortfarande. ”Jag har inte blivit rånad eller skjuten”, alltså är faran inte så stor som det sägs i den politiska debatten.

Demokrati kan bli dålig på att förutse kriser

En av demokratins styrkor är att den är trögrörlig. Stora väljargrupper måste ändra uppfattning för att samhällsmaskineriet ska börja ta notis. Och även då går det långsamt. Ny lagstiftning tar lång tid att få på plats, och ännu längre tid innan den får genomslag i myndigheters och andra aktörers dagliga arbete.

Men när något håller på att gå överstyr, då finns ingenting som rättar upp utvecklingen. Samhällets stabilitet, som i de flesta fall är en stor tillgång, kan i krissituationer göra problemen mycket värre. Ja, man kan jämföra med Titanic och isberget.

När handlingskraft och snabba insatser krävs för att rädda en akut eller mer långsamt nedbrytande process pågår, då lyser de med sin frånvaro. Snökaoset på E22 i Skåne i vintras är ett konkret exempel där alla myndigheter visste vad som skedde, men alla väntade på varandra. Ingen tog tag i situationen.

Samma reaktion har väljarkåren som helhet. Man vill inte tro att det är så där illa som vissa säger. Därför agerar man inte på valdagen. Man har röstat på ett parti som en gång hade en bra politik och man hoppas att det ska lösa sig nu också.

Problemet är bara att om kriserna är på riktigt, måste de bli så djupa och allvarliga att tillräckligt många väljare tänker om, innan något händer.

Obalans idag

Förr fanns handlingskraft och ansvarstagande i uppbyggnaden av det svenska folkhemmet. Men sedan det blev färdigbyggt har allt stannat av. Istället för nybyggaranda präglas samhället av lättja. Allt löser sig nog av sig självt. Här har en farlig förändring skett, från en stabil och oföränderlig kursriktning som bar frukt, till en stabilitet och oföränderlighet som vägrar se bristerna. Och vägrar se att Sverige är ur kurs.

Det har blivit en obalans mellan handling och stabilitet, där stabilitet övertrumfar handling även när handling krävs. Det är ingen bra stabilitet. Det är hybris.