Förre stats- och utrikesministern Carl Bildt höll i nyligen sitt ”sommarprat” i Sveriges Radio. Hur ser han på samhället han varit med och skapat, och på framtiden?
Få har varit aktiva så länge i svensk politik på ledande nivå som Carl Bildt. Han blev moderate partiledaren Gösta Bohmans politiske sekreterare 1973. När Thorbjörn Fälldin blev statsminister 1976 (första gången på över 40 år som Socialdemokratin fick lämna ifrån sig posten) blev Bildt sakkunnig och del i det som idag är ”samordningskansliet”.
Jag minns själv nyhetssändningarna när den senare unge riksdagsmannen Bildt blev utskälld av Olof Palme 1983 för att ha tagit sig friheten att åka till USA och till råga på allt träffa företrädare för dess försvarsmakt. Det ansåg Palme bröt mot neutralitetspolitiken och var något oerhört ansvarslöst!
På den tiden var det ovanligt med brutala personangrepp – något Palme introducerade och idag är vardagsmat – men som då skapade enorma rubriker. (Före Palme framfördes personangrepp inlindade och indirekta på ett ofta begåvat vis, men med Palme blev svensk politik mer plump, vulgär och känslostyrd. På ett sätt präglas Bildt av retoriken som gällde före Palme.)
Med 50 år i politiken
Så var står Carl Bildt idag, med 50 års erfarenhet i högsta politiska nivån? Mot slutet av sitt program i Sommar i P1 ställer han frågan: Hur kommer världen att se ut om 25 år?
Han lyfter tre trender. 1) De globala utmaningarna i form av klimatförändringar och pandemier ”i en värld där biologin trots allt är herre”. Bildt är ”i grunden optimist” och tror på ”fungerande globalt samarbete”.
2) De växande geopolitiska motsättningarna (Ryssland-Ukraina och Kina-USA). Bildt vill också här ”bygga samarbete”. Kan spänningarna förhindras att slå över i än mera krig?
3) Den hisnande utvecklingen av teknik och vetenskap. Möjligheterna är enorma, säger Bildt.
Ingen väg dit
Det är väl inga alldeles originella trender han pekar ut, men jag slås av att han inte fullföljer med att säga ”hur?” detta samarbete ska uppstå.
Detta är visserligen ett lättsamt underhållningsprogram, men med sina omfattande erfarenheter borde Carl Bildt kunna ge oss lite mer tankar om vad det är som gått så fel de senaste årtiondena, då han tillhört högsta svenska politiska ledning och också gärna talar om sina internationella erfarenheter.
För EU betyder ”samarbete” att man rullar ut hundratusentals nya regler som företag ska följa för att rädda klimatet. I EU-valrörelsen menade de flesta partier att företagens nya regelbörda får kompenseras med statsstöd till företagen. För mig låter det som socialism. Är det detta ”samarbete” Carl Bildt förespråkar?
På säkerhetspolitiska området undrar jag vad Carl Bildt tycker Europa skulle gjort för att hindra Putin från att anfalla Ukraina. Och vad kan väst göra för att tvinga Kina till samarbete?
Svaret är ju att väst varit för optimistiska (alltså naiva), för fega att säga ifrån och inte hotat med konsekvenser, och detta eftersom man varit passiva och handlingsförlamade.
När jag recenserade Bildts bok ”Mina krig”, slogs jag av att han som utrikesminister bara var inställd på att reagera på vad ryssar och andra hittade på, det fanns inga tankar eller strategier om hur väst kan föregripa de aggressiva aktörerna och ta initiativet från dem.
Väst måste våga stå för något
Det är det jag saknar hos Carl Bildts generation. De har haft en barnatro på att politiken ska följa samma väg som teknikutvecklingen: allt kan bara bli bättre. Men politik handlar om människors mentalitet, moral och perspektiv. Och där har utvecklingen på global nivå inte alls gått framåt. Maktbegär är fortsatt de flesta internationella aktörers prio Ett.
Därför behöver västvärlden visa hur teknikutveckling utan tvång kan rädda klimatet. Och väst måste möta de ökande geopolitiska motsättningarna genom att stå upp för sina värderingar och visa att man har eget ”våldskapital” och om andra bråkar kan det få negativa effekter för dem.
Tänk vilken annorlunda värld vi kunnat haft om Carl Bildt och hans generation politiker i väst från 1970-talet och framåt lyssnat på Theodore Roosevelt: ”speak softly and carry a big stick; you will go far”.