Småpartierna sitter löst inför söndagens EU-val. KD och L sitter i regering och det brukar skydda partiledningar från palatskupper. Men om C åker ur, hur blir det med vänstersvängen då?
KOMMENTAR. När Annie Lööf bröt sönder den borgerliga alliansen och klev över till det rödgröna laget var det sista spiken i kistan för Centerpartiet som det var känt. Partiet som med Thorbjörn Fälldin som ledare utmanade och vann över den under 1900-talet oövervinnliga Socialdemokratin – inte i ett utan två val i rad.
Stödparti åt S
Nu reducerades partiet till ett rödgrönt stödparti till Socialdemokraterna. De borgerligt sinnade riksdagsledamöterna hoppade av i strid ström och ja-sägande nickedockor valdes in i som C-riksdagsledamöter.
Men vad händer om partiet åker ur Europaparlamentet? Partiledaren, vad är det han heter nu igen?, sitter redan löst eftersom han inte lyckats profilera partiet i en enda frågan. Han skyddas inte heller av att partiet ingår i regeringen med ministerportföljer. Oddsen talas för att han sparkas. Och att partiet till och med omprövar Annie Lööfs vänstersväng.
Stärker inte blå sidan
Vad händer då? Det är också något som DN:s Tomas Ramberg spekulerar i. Han menar att det är nödvändigtvis stärker den icke-socialistiska sidan eftersom väljarna har en tendens att dela upp sig nära 50-50 vilka partier som än ingår i de olika regeringsalternativen.
Ja, det är faktiskt ett lika märkligt som vanligt fenomen i alla demokratier. Och om C skulle svälja förtreten och vilja förhandla med Sverigedemokraterna, blir det ändå en svårare konstellation med två avoga partier, L och C, än det varit med enbart L, som M, KD och SD fått att förstå att de inte kan diktera med dryga 4 procent av rösterna.
Tidöpartierna vann riksdagsmajoritet utan C och det är nog säkrast att satsa på att man klarar det igen 2026 snarare än att bjuda in ett ideologiskt instabilt parti i gänget.
Stärker vänsterprofilen i oppositionen
Ramberg menar att vänstersidan skulle kunna bli mer vänster om C lämnar blocket. V slipper tampas med ett mittenparti. ”Och C undergräver trovärdigheten i flera av Socialdemokraternas viktigaste valfrågor, inte minst löftet att få bort vinsterna från skolan”, konstaterar Ramberg.
Men hittills har Magdalena Andersson kunnat hänvisa till C-samarbete för att slippa driva vänsterprofilerade frågor. Försöker C ta sig tillbaka till icke-socialistiska sidan har hon inte det alibit längre. Hon måste bli rödare.
Ökenvandring
Men var hamnar C om Tidö tackar nej när en ny C-partiledare lämnat rödgröna samarbetet? Och med vilken politik ska partiet klara riksdagsspärren 2026, om man inte klarar spärren i söndagens val?
Allt tyder på en ökenvandring där partiet inte hör hemma någonstans. Det kan bli ett logiskt, om än sorgligt slut, för det parti som på 1970-talet var den ledande kraften i att försätta S i opposition efter 44 års regeringstid.