Tänk om världen behöver se en transkvinna som läkare eller sjuksköterska, som bryr sig mer om sjukvårdens problem än om pronomen? Tänk om en transman på en verkstad bryr sig mer om bensinpriser än om vilken toalett han får använda. Det frågar sig tre Göteborgspolitiker i denna debattartikel.

DEBATT. En homosexuell man på landsbygden kanske oroar sig mer för EU:s klimatpaket än att vurma för dragqueens som läser sagor för barn. En utforskande person kan bry sig mer om hur migration, islamisering och gängkriminalitet hotar skolorna än om läraren har diplom från en intersektionalitetskurs.

Medan HBTQ-aktivister sysselsätter sig med hypotetisk utsatthet, har transpersoner och homosexuella samma stora frågor inför EU-valet som alla andra. EU:s påverkan på skog, jordbruk och bränslepriser påverkar alla, oavsett könsidentitet och läggning. 

Vad händer när festen är över?

Sommaren är här och Pridekalendern är full av evenemang för att främja HBTQAI+begreppet. Men vad står detta paraplybegrepp för och vem omfattas av det? Rörelsen bygger på ett perspektiv där vissa grupper anses vara marginaliserade i ett normativt samhälle. För att lösa det vill man bryta normerna, vilket ofta syns i överdriven sminkning, utmanande kläder och provocerande beteenden på Prideevenemang. Men vad händer när festligheterna är över?

Vissa återgår till vardagen, medan andra livnär sig på rörelsen. HBT+begreppet växer ständigt och inkluderar nya bokstäver utan tydlig vetenskaplig grund. För vissa har det blivit en franchise att marknadsföra. Även om behovet inte alltid finns, skapas en efterfrågan. Om vuxna inte längre köper det, riktar man sig mot barn och kommande generationer.

Många känner ingen tillhörighet till aktivismen

Många transpersoner och homosexuella känner ingen tillhörighet till den nuvarande HBTQIA+rörelsen. De firar sina segrar mot hinder, men fortsätter med sina liv som alla andra, och möter samma problem som andra i samhället. HBTQI:s franchise har blivit en viktig del av det politiska klimatet. Möten och handlingsplaner syftar till att få samhället att acceptera och anpassa sig efter ett normkritiskt perspektiv. Men tänk om de har fel eller bara ser en liten del av en större bild?

Oreglerad invandring och islamisering hotar allas trygghet, men homosexuella och transpersoner har extra anledning att vara oroliga. I över 60 länder är homosexualitet olagligt, och majoriteten av dessa är islamiska länder där dödsstraff är en accepterad konsekvens, även transpersoner behandlas illa och möter allvarlig diskriminering i dessa länder. Varje år kommer många invandrare från dessa områden till Sverige (många gånger utan asylskäl). Flera har kopplingar till regimer eller klaner med allvarlig homofobi. Om EU får bestämma, kommer Sverige att ta emot ännu fler av dessa – människor som ibland förblir ovilliga att integrera sig och som insisterar på att behålla sina värderingar.

Värna svensk kultur

Att även värna den svenska identiteten och kulturen, med hänsyn till mångfald och förändring är en viktig väg för HBTQ-personer att ta – för att undvika att firandet omvandlas till en mardröm, likt den likasinnade upplever i islamiska länder.

Hanna Tehrani
Politisk representant i HBTQI-rådet i Göteborg (SD)

Agneta Kjaerbeck
ledamot Socialnämd centrum i Göteborg (SD)

Emma Altenhammar
ledamot Nämnden för demokrati och medborgarservice i Göteborg (SD)