Många partiledningar låter som femåriga barn. ”NÄHE! Jag vill inte leka med dom!” Partier sätter upp hårda gränser för sig själva om vilka andra – folkvalda – partiföreträdare man anser sig kunna samtala med. Det strider mot demokratins grundläggande fundament – att tala, förhandla och diskutera med varandra.
Medierna lyfter gärna om att ytterhögern kan gå fram i EU-valet. Det är givetvis för att skrämma väljarna att rösta på vänsterpartier – helt enligt Socialdemokraternas valstrategi. Medierna är mer propagandister än journalistiska aktörer. Varför skulle de annars överdriva denna aspekt som besatta? Särskilt som underlaget är skralt.
Inga mätningar tyder på högerseger
Brysselmagasinet Politico gör prognoser för hur EU-parlamentet kan komma att se ut, och där har inte högersidan majoritet, inte ens med den ur högerperspektiv synnerligen urvattnade EPP-gruppen (Moderaternas och Kristdemokraternas grupp). Även med ytterhögern får högersidan bara 314 mandat, vilket inte räcker till majoritet – som kräver 361 mandat.
Nu är opinionsmätningar inför just detta val särskilt skakiga på grund av det låga valdeltagandet, men varför medierna blåser upp ”högerframgångar” så hårt kan inte ha med journalistik att göra utan kan vara en del av en påverkanskampanj för att skrämma väljarna att rösta vänster. Om man före val blåser upp vissa som segrare, och de sedan inte blir det, kan man sedan gotta sig åt att ”högern” minsann inte vann. Det framstår som en sorts psykologisk krigföring för att stärka vänstersidan.
Jag hoppas denna valtaktik havererar och högerpartierna får majoritet i EU-parlamentet. Det är därför det är så viktigt att Sverigedemokraternas väljare i riksdagsvalet, alla 1,3 miljoner, går och röstar också i EU-valet.
Samarbete i konkreta frågor
Många medier har gått i taket över att Sverigedemokraterna är beredda att samtala och förhandla med ytterhögern om olika sakfrågor. Varför vill partiet göra det? Därför att det är ett fundament i demokratin!
– Vi måste bygga broar för att säkra majoriteten, säger Charlie Weimers till Expressen.
Om man inte söker samarbete i olika konkreta frågor kommer vänstern alltid att vinna omröstningarna. Vad är då meningen med att ha röstat på andra partier?
– Jag har mina väljares uppdrag att genomföra sverigedemokratisk politik och då måste jag vara konstruktiv. Då måste jag titta på de partier som faktiskt är beredda att arbeta för stärkt gränsskydd exempelvis. Och vi vet att den socialdemokratiska gruppen konsekvent röstar emot EU-finansiering till gränsbarriärer. Då måste vi ju titta på vilka som faktiskt vill ha detta, säger Charlie Weimers.
Politik är något annat än vänskap
Många blandar samman vänskap på personligt plan med förhandlingar mellan olika folkvalda representanter. Som privatperson behöver du inte umgås med någon du inte gillar. Som folkvald ska du se till att genomföra den politik du lovat, och då måste du samtala även med dem du kanske privat inte gillar. Man är något mer som folkvald. Man har inte lyxen att bara göra som man personligen tycker.
Detta har många partiföreträdare tappat insikten om. De agerar som femåringar snarare än som folkvalda representanter för miljontals väljare.
Det är ansvarslöst!
Sverigedemokraterna driver sina frågor och vill hitta majoriteter. Och det är vi beredda att göra också med partier vi är djupt oense i andra viktiga frågor, som motståndet mot Putins Ryssland.
Man måste kunna skilja på sak och person. Och skilja på olika sakfrågor, just så som Weimers redogör för ovan.
Kristerssons uttalande måste läsas med lupp
Expressen försöker få statsminister Ulf Kristersson att ta kategoriskt avstånd till Sverigedemokraternas strategi att samarbeta i olika sakfrågor med ytterhögern. Men Kristersson ger ett balanserat svar.
– Jag har extremt svårt att se att partier som vill splittra Europa, partier som ibland uttryckligen ställer sig på Rysslands sida mot Ukraina, och partier som inte respekterar rättsstatens principer, då har man ingen gemensam kompass överhuvudtaget, säger han, men tillägger att man såklart kan hamna på samma ståndpunkt i enskilda sakfrågor.
Notera: ”man” har inte ”gemensam kompass överhuvudtaget”. Just så. Det hävdar inte Charlie Weimers heller. Man har olika syn i många frågor och om dem tänker inte Sverigedemokraterna ha något samarbete.
Sedan säger Kristersson att man kan ha samma ståndpunkt ”i enskilda frågor”. Exakt. Det är dessa som Charlie Weimers lyfter. Att nå majoritet DÄR man är överens. Inget annat.
Statsmannaskap måste komma åter
Vi har sett mycket lite, om ens något, statsmannaskap i västvärlden de senaste årtiondena. Politiken har varit utopisk, inkompetent och helt utan konsekvensanalys. Nu måste politiken i Europa återvända till verkligheten, annars kommer vi att möta förfall och tillbakagång.
Till politiskt ledarskap hör att nå resultat på de områden man gått till val och fått folkets stöd. Då gör man det med alla som kan bidra till det. Ledarskap betyder att ibland hålla för näsan när man gör upp med dem man inte delar ”kompass”. Man gör det bara i de delar som ligger i linje med vad man vill uppnå.
Jag hoppas att vi får se statsmannaskapets återkomst i Europa de kommande åren. Det måste bli ett slut på lekstugan och de höga hästarnas prestigefulla spel.