Pandemin, migrationen, kriget i Ukraina och nu när Sverige släpper den folkmordsdömde islamisten Hamid Noury bara månader efter domen, framstår de globala idéerna om en öppen och enad värld som ännu mer av en utopisk och naiv idé.
Sverige skulle upprätta lag och ordning i Iran. Det var tanken när Hamid Noury lurades till Sverige för att här fängslas och dömas för massmord i Iran efter islamistiska revolutionen 1979.
Sverige skulle lösa Irans ”problem” med en brutal islamistisk regim.
Visst dömdes Noury i december 2023, efter en lång och kostsam rättegång, som ansvarig för mellan 2.800 och 30.000 avrättningar av den islamska regimens motståndare under 1980-talet.
Nu är han fri
Men mindre än ett halvår senare är Noury en fri man som återvänder till Iran som en hjälte. Iranska regimen kidnappade nämligen snabbt svenska medborgare som man fängslade och inte tänkte släppa förrän Sverige frigett Noury.
Nu har svenske EU-tjänstemannen Johan Floderus, 33, och svenske medborgaren Saeed Azizi, 61, släppts ur Iransk fångenskap efter att Sverige benådat och släppt Hamid Noury och skickat honom tillbaka till Iran.
Så vad var meningen?
Om Sverige ger sig in i storpolitiken och börjar döma andra länders medborgare för brott de inte har begått i Sverige eller mot Sverige, så kan vi räkna med att dessa nationer svarar med angrepp mot Sverige och svenskar. Johan Floderus har fått betala ett högt pris för svensk hybris.
Globalistiska idéer om att västerländska rättsprinciper ska gälla utan några gränser har fått sig en rejäl knäck.
Sverige framstår som musen som röt. Och inte höll fast vid sina principer när egna intressen utsattes för press. Det hade inte behövt bli så om Sverige från början insett att vi inte kan skipa rättvisa i Iran.
Fångutväxlingen visar nationalismens överhöghet
Självfallet var fångutväxlingen rätt, även om det är bedrövligt att inte också den tredje fången från Sverige som Iran håller också släpptes. Konungariket Sverige ska se till sina medborgares bästa. Vi kan inte offra våra medborgare, och låta dem ruttna i andra länders fängelsehålor, för att upprätthålla en globalistisk idé om att Sverige ska straffa brottslingar som begått brott i andra länder.
Många vill vägra erkänna den nationella tanken och dess mycket starka moraliska, filosofiska och politiska ställning den i praktiken fortfarande har.
Globalism, i meningen en enda stor internationell gemenskap utan gränser, är en fantasi som saknar förankring i hur människor agerar och prioriterar.
När en dömd iransk massmördare står mot att få oskyldiga svenskar fria från Iran, väger de svenska oskyldigas rätt högre än att skapa rättvisa åt händelser som skett i Iran utan koppling till Sverige.
Så enkelt är det.
Det var fel att från början lägga sig i – i och för sig fruktansvärda brott – som begåtts helt utan svenska kopplingar. Den islamistiska revolutionen i Iran var – och är – en blodig historia. Men Sverige kan inte, och ska inte ens försöka, skapa historisk rättvisa i andra länders brott mot mänskligheten. Inte bara därför att vårt land för litet för att möta de politiska motkrafter sådant agerande initierar, det är också filosofiskt feltänkt att enskilda länder slumpvis ska utföra sådana rättsprocesser.
Sverige tog sig vatten över huvudet när man åtalade Hamid Noury. Nu måste lagarna ändras så att det inte sker igen.