Istället för att erkänna det totala, massiva misslyckandet med tre årtiondens invandring, försöker etablissemangsmedier döma ut debatt om konsekvenserna som ”konspirationsteorier”. Det är skamligt att de som orsakat elände försöker ljuga sig fria.
Häromdagen skrev Dagens Nyheter att allt tal om folkutbyte är konspirationsteorier (23/6). Det Sverigedemokraterna påpekar skulle vara lika falskt som påståenden om att prinsessan Diana lever.
Så försöker ”liberaler” tysta det viktigaste samhällsproblemet som Sverige har att hantera: En invandring som förgör Sverige som vi känt det. Undergräver allas trygghet på gator och torg. Tvingar rättsstaten att skärpa straffen rejält och ta till hårda tag som förr inte var nödvändiga. Välfärdsstatens förmåga att upprätthålla såväl sociala tryggheten som infrastrukturen urholkas för varje år.
Också L-riksdagsman Mauricio Rojas hänvisar till Hitler när han tar upp det matematiska faktum att en fortsatt invandring i de volymer om skett sedan 1990-talet betyder att svenska folket blir en minoritet i sitt eget land. Men efter vad som uppenbart är nödvändigt för en liberal numera – hota med Hitler i varje läge – påpekar Rojas några sanningar i SvD-krönika.
Demografiska förändringarna stora
Rojas konstaterar sedan att 1900-talshistorien ”knappast säger någonting om folkutbytesteorins eventuella sanningshalt i dagens svenska kontext”.
Oavsett hur man räknar ”är den demografiska förändringen påfallande stor”, skriver Rojas. ”Och om den extrapoleras några decennier framåt skulle den ge som resultat att en majoritet av personerna bosatta i Sverige har någon form av utländsk bakgrund. Det är, som Åkesson säger, ’ett matematiskt faktum’.”
Se där, DN:s försök att göra folkutbyte till konspirationsteori är redan död. Ekonomhistorikern Rojas, därtill riksdagsledamot för Liberalerna, avvisar inte Åkessons varning.
Folkutbyte kan undvikas med assimilation
Det Rojas sedan diskuterar är hur ”det svenska folket” och ”svenskarna” ska definieras. Om man enbart ser till etnisk bakgrund blir svenskarnas andel av befolkningen allt mindre, om invandringen får fortsätta. Men Rojas menar att man inte kan se till ”blodet”, utan måste ha ett vidare perspektiv. Människor med annan bakgrund skulle kunna bli en del av svensk kultur, och då är det inget faktum att folkutbyte sker.
Jo, visst. Genom assimilation – att alla i landet vilken bakgrund man än har eftersträvar att leva efter svenska normer, seder och regler – kan det svenska vara öppet för nya att ansluta sig till. Sverigedemokraterna talar om ”öppen svenskhet”, alltså att man kan bli svensk – om man respekterar, hedrar och smälter in i det svenska sättet att vara och agera.
Men det är ju detta som inte sker idag!
Integrationen som alla gamla partier talat sig hesa om i årtionden har fullständigt kollapsat. Allt fler förorter är mer Mellanöstern än Sverige.
Rojas medger att ”Sverigedemokraternas framgångar har främst med integrationsmisslyckandet av betydande invandrade grupper att göra. Deras klagan på att de som styrde landet lät utanförskapet och parallellsamhällena växa under trycket av en mycket stor invandring har varit befogad.”
Ändå anser Rojas att Sverigedemokraterna ägnar sig åt ”mytologisk och exkluderande ursvensk etnicitet” som hör hemma i ”fablernas och propagandans revir”. Han avvisar ”partiets exkluderande assimilationsansats och repatrieringsiver”.
Gamla etablissemang erbjuder – ingenting!
Så, vad föreslår då Rojas själv? Ingenting annat än floskler. Eller som han själv skriver: ”den svenska etniciteten har fått en oerhört mångtydig karaktär. Och det måste vara vår naturliga utgångspunkt om vi på ett realistiskt sätt vill ta itu med landets stora utmaningar.”
Aha! En utmaning! Oooooh. Måste ske ”på ett realistiskt sätt”. Vilka klara besked!
Nej, Mauricio Rojas gör en insats genom att vara intellektuellt hederlig och diskuterar definitioner korrekt. Men några lösningar på hur Sverige kan hindra folkutbyte och att svensk kultur ersätts av Mellanösterns har han inte.