Demoskop mätte väljaropinionen första veckan i juni – under valspurten inför EU-valet. Resultatet? Sverigedemokraterna ökade och Socialdemokraterna backade rejält.
Det är något märkligt med EU-valet, som om det sker i en parallell värld helt skiljd från svensk inrikespolitik. Medan SD backade något i EU-valet, går partiet framåt i Demoskop. I EU-valet ökade S blygsamt, men backar rejält i Demoskop, enligt SvD.
Hur hänger detta ihop?
Jag tror väljarna ser EU som något utanför och bortom deras förmåga att riktigt avgöra. Att hantera ett val man inte riktigt begriper, och inte heller bryr sig särskilt mycket om, blir annorlunda än det svenska riksdagsvalet där man vet att regeringsmakten står på spel. Många, nära en miljon S-väljare och mer än 700.000 SD-väljare, stannade hemma och struntade i att rösta.
Det är helt begripligt. Varför rösta i ett val man inte kan greppa, eftersom det är omöjligt att peka ut ansvariga?
Partiernas förtroende räcker inte
Men behöver varje väljare sätta sig in i EU:s trassliga, icke-ansvarsutkrävande och anonymt kollektiva beslutsprocess? Väljarna skulle ju kunna lita på de partier man röstar på i riksdags- och lokalval.
Något gör att miljontals väljare inte litar på partierna.
Eller så väljer man att aktivt visa sitt missnöje med EU genom att inte legitimera organisationen med sin röst. Men en stor majoritet säger att de är för EU-medlemskapet. Varför ger inte detta förtroende väljarna skäl att lägga sin röst?
Kan det vara så att man misströstar om EU, inte litar på EU, men vet att Sverige behöver frihandelszonen som är EU:s bottenplatta? Man stannar hemma istället för att ta ställning till ökad EU-makt (som sju partier står för) eller ta ställning mot ökad EU-makt (som SD står för). Den väljare som hävdar att vi inte har något val, utan måste vara med i EU även om organisationen stinker, skulle ju ha en poäng. Med den attityden kanske ”avstå” är ett rationellt beslut.
Över 21 procent
Det är i vilket fall intressant att Sverigedemokraterna i Demoskop klättrar över 21 procent samtidigt som smutskastningen mot partiet är systematisk och samfälld från alla aktörer i partier och medier. Det finns ingen balans, ingen likabehandling, inga öppna debatter om SD:s sakfrågor. Enbart ensidig kritik.
Väljarna ser taskspelet och går inte på det.
Inför riksdagsvalet 2026 är det riktigt viktiga att den nya riksdagsmajoriteten visar att man genomför stora förändringar för att begränsa kriminaliteten och strypa invandringen. Man kommer inte att ha fått stopp på den grova organiserade klan- och gängbrottsligheten, men väljarna måste uppfatta att man vänder trenden och är värda att få majoritet i ytterligare fyra år för att fullfölja omläggningen bort från (i praktiken) öppna gränser och saft och bulle till mördare.
EU-valet ser i vilket fall ut att bara ha varit en ointressant gäspning till mellanakt i svensk politik.