Är sossarna rädda på riktigt?

I en lång artikel i Fokus försöker Johan Hakelius reda ut varför Socialdemokraterna så ofta ropar ”hot mot demokratin!!!!” Han har flera poänger, men de summerar inte upp till hans slutsats att Socialdemokraterna inte bara agerar taktiskt, utan att de är rädda på riktigt.

Det är intressant att ställa sig frågan varför landets största parti ser ”hot” mot demokratin varje dag, varje vaken sekund på dygnet.

Dölja sin egen inkompetens

Min hypotes har varit att det är ett taktikdrag från Magdalena, Morgan, Peter och Anders. De vill inte tala politiska sakfrågor, eftersom de haft fel om ALLT som är viktigt för väljarna: migrationen skulle bli en vinst, kärnkraftsnedläggning skulle ingenting kosta för hushållen, kriminella kan botas med saft och bulle. Och så vidare.

Sverige lider idag svårt av den grova inkompetens som S-regeringen visade. Självklart vill man inte tala om detta. Istället skriker man att den främste meningsmotståndaren är en säkerhetsrisk som hotar demokratin. Klassiskt försöka att leda bort tankarna från egna tillkortakommanden.

Men låt oss ge Johan Hakelius en chans att bevisa att det inte är taktikspel, utan att Socialdemokratin är rädd på riktigt.

Rädsla för extremism

Första skälet som Hakelius anger i Fokus-artikeln är ”von Papen”. Anspelar på att S kanske tror att en upprepning av historien ska ske genom att borgerliga partier släpper in ett extremistparti i hjärtat av statsförvaltningen. Men vad skulle ens antyda att Sverigedemokraterna skulle vilja vara extremistiska? Ett indicium lyfts fram: attacken mot Socialdemokraternas lotteripengar! Att tvinga S att sälja lotter efter samma regler som alla andra (dvs tvingas betala skatt på vinsten och inte få sälja lotter på kredit, mm) skulle alltså vara bevis för att ”demokratin är hotad”.

Tillåt mig hånle.

Ett annat skäl för S rädsla skulle vara att de inte förstår hur långt Ulf Kristersson och de borgerliga är beredda att gå i samverkan med Sverigedemokraterna. Varför skäms de inte för att använda ordet ”höger” längre? Vad har de i bakfickan?

Men det vet väl inte ens Moderaterna själva… Alla sju gamla partier är vilsna sedan deras goda, glada globalistiska utopi spruckit. Den gränslösa världen blev inget paradis, utan riskerar att bli ett helvete om inte gränserna stängs och murar byggs mot de våldsbefästa regionerna i världen.

Här sitter ju M och S i samma båt. S förstår mycket väl varför M agerar som de gör: för att nå makten.

Maktförlusten

Ett andra skäl för S att vara rädda på riktigt är att de insett att Sverigedemokraterna inte är en tillfällighet som snart försvinner, så som Ny Demokrati. ”Socialdemokraternas rädsla för högern har skruvats upp i takt med misstanken att det vi ser kanske är en maktväxling på djupet.”

Här har Hakelius en poäng. Med Sverigedemokraternas växande folkliga stöd har den icke-socialistiska majoriteten i riksdagen vuxit sig mycket stor. Ja, redan 2014 hade Fredrik Reinfeldt kunnat regera vidare, om han inte var lika nervös och instabil som S-ledningen i hur det nya partiet kunde bemötas i parlamentet. Det tog M några mandatperioder innan de slutade agera överkänsligt som ”prinsessan på ärten”, men efter valet 2022 har man agerat så som folkvalda förväntas agera: ta folkets valutslag på allvar och göra det bästa av situationen.

Men varför skulle denna rädsla att förlora makten vara något som ursäktar Socialdemokraternas fulspel och smutskastning? De får väl likt M ta verkligheten vid hornen och försöka hitta sin väg framåt, istället för att springa runt och yra om ”hot mot demokratin”. Det enda som hotas är ju SOCIALdemokratins maktställning i Sverige.

SD som spegelbild av S

Det tredje skälet till att Socialdemokraterna är rädda på riktigt, menar Hakelius, är att Sverigedemokraterna i så hög grad liknar dem själva. Man möter inte längre en ”i grunden apolitisk borgerlighet” som man lätt kunde kontrollera och domdera över. Sverigedemokraterna förstår, som konservativt parti, hur makt utövas och låter sig inte luras. S känner att de inte längre ”har greppet om demokratin”.

En poäng jag instämmer i. Men det innebär ju inte att Socialdemokraternas rädsla skulle vara befogad eller rättmätig. Deras oro handlar likt förbannat om att de är rädda för att förlora makten. Det är inte demokratin de är oroliga för, utan för SOCIALdemokratins möjliga maktlöshet i all framtid.