Vänsterparti utan arbetarklass

Det är lite lustigt att det parti som säger sig vara till för arbetarklassen inte lockar den. Vänsterpartiet domineras idag av akademisk medelklass som tillhör etablissemangen.

Sett till socioekonomisk bakgrund handlar arbetarklassen om människor som har praktiska yrken snarare än kontorsjobb, har färre år i utbildning snarare än många, har låg- och medelinkomster snarare än högre inkomster, bor runt om ute i landet snare än i storstädernas citykärnor.

Dessa människor är oftare fokuserade på verkligheten som den ser ut, snarare än att lockas av mångordiga utopier om det perfekta samhället.

Kroppsarbetarna har lämnat Vänsterpartiet

Att ha skit under naglarna är inget att skämmas över efter ett genomfört dagsverke.

En gång var dessa samhällets grovarbetare som fick ekonomin att snurra de röda partiernas väljarbas. Men nu har de gått till Sverigedemokraterna.

Under lång tid har stödet i arbetarklassen varit på nedåtgående i både S och V. Istället är det en välmående akademisk medelklass som röstar på dessa partier som anser sig vara goda och snälla och inte vill tala om ansvar och skyldigheter.

I Stockholm är det höginkomsttagarområden som Södermalm där hög andel vänsterväljare finns. Vid Hornstull, Högalid och Sofia var det inte ovanligt att Vänsterpartiet närmade sig 20 procent i innerstadens valdistrikt. I Göteborg finns de starkaste V-fästena i centrala stadsdelar som Majorna, där man i valdistrikt nådde över 30 procent i senaste riksdagsvalet.

Vänster för borgerliga bohemer

”Trots att Nooshi Dadgostar målmedvetet försökt lyfta de materiella, ekonomiska frågorna och ta partiet bort från identitetspolitiken envisas partiet med att främst dra till sig studenter och ’borgerliga bohemer’ – och det i allt större utsträckning dessutom. Partiet tappade betydligt mer i bruksorter, i Norrland och på landsbygden än i storstäderna”, skriver Håkan Boström i G-P.

Jag känner respekt det parti som en gång bestod av arbetare som slet hårt under tuffa villkor, både ekonomiskt och fysiskt. Den rösten var viktig och förde, byggd på egna erfarenheter, fram de glömda människornas villkor i officiellt politiska sammanhang. Men dagens Vänsterparti är en märklig blandning av antikapitalistiska slagord med närmast fundamentalistisk identitetspolitisk.

För mig framstår det som en sorts ytligt politisk imagebyggande för den som vill verka chic, god och tolerant (trots att man stöder islamister). Alltihop blir oseriöst. Och förstör samhället genom att flytta fokus bort från det som är viktigt på riktigt.