Hur ska skattebetalarnas miljarder till public service komma mediekonsumenterna tillgodo? En utredning skulle försöka komma fram till hur statsmedia skulle utvecklas. Men oenigheten är total.

KOMMENTAR. Public service-utredningen lämnade över sin utredning till regeringen idag. I den finns enighet om att radio och tv ska få fortsätta ha ett brett uppdrag, alltså även sända underhållningsprogram som Eurovision.

Men när det kommer till konkreta riktlinjer och finansiering till Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion råder meningsskiljaktigheter mellan regeringssidan och vänsteroppositionen.

Enligt Göran Hägglund sin lett utredningen har uppdraget utförts ”i en mer polariserad politisk miljö än vad vi tidigare har sett.”

Oppositionen reserverar sig mot en sammanslagning av de tre bolagen och mot att opartiskheten ska granskas löpande och vill tilldela SVT, SR och UR mer pengar än dagens nio miljarder kr per år. 

Balansen då?

Jag tycker presentationen av utredningen handlat för mycket om pengar och organisation. Det viktiga är ju om vi får vinklad, vänsterradikal journalistik eller om vi kan få allsidig journalistik så att alla känner att public service riktar sig till dem som betalar – skattebetalarna. Att bara prata om ”opartiskhet” i ett inslag i taget, så som nuvarande granskningsnämnd agerar, duger inte. Det är sammantaget över tid som mediekonsumenter upplever att vissa perspektiv skildras ensidigt.

Och Sverigedemokraternas ledamot Alexander Christiansson välkomnar att man kommit fram till att föreslå en ”mer omfattande” granskning av public services oberoende.

Och kvaliteten?

Journalisten Jonas Gummesson tar i Expressen också upp kompetensen, eller bristen därpå, i nyhetsförmedlingen inom public service:

”Med gängse kriterier för vad som är god och tillförlitlig journalistik är det bara att konstatera att det dagliga nyhetsarbete som bedrivs på nyhetsredaktionerna inte håller måttet. Nivån är för låg. Humorprogrammet ’Svenska nyheter’ tydliggör ofta samhällsproblem med större skärpa än vad Rapport och Aktuellt mäktar med.

I nyhetsutbudet lyser det kritiska förhållningssättet alldeles för ofta med sin frånvaro. Journalisterna klarar inte av att tillgodogöra sig tillgänglig information, dra faktabaserade slutsatser och ställa relevanta frågor. Politiker och andra makthavare kommer undan utan att ens behöva anstränga sig.”