Stökigt, irriterat, flaskor som far genom luften. Polisen lyfter bort demonstranter. Greta ser till att få media genom att för femtielfte gången föras bort av polis. Börjar det inte bli töntigt pinsamt, det här?
Arrangörerna EBU kan så här dagen efter andas ut. Inga större incidenter under Eurovision song contest i Malmö. Och Europas folk visade sitt stöd till Israel genom att i omröstningen ge landet näst mest poäng av alla. Hela tolv länder gav Israel störst andel röster: Sverige, Storbritannien, Finland, Italien, Spanien, Portugal, Nederländerna, Schweiz, Luxemburg, San Marino, Australien och ”resten av världen”.
Men mest uppmärksamhet har det varit kring den enorma polisinsats som har krävts, med krypskyttar på taken. Polisnärvaron är förmodligen orsaken till att det inte blev som i Göteborgskravallerna. Ordningsmakten demonstrerade vem det är som bestämmer på gator och torg – iallafall den här kvällen.
– Det har varit irriterad stämning stundtals, men inga speciella våldsamheter, säger polisens presstalesperson.
Ingen vann?
Hur ska man se på hela grejen? Ett event som är till för att bjuda på musik och visa europeisk samhörighet förvandlas till kaos.
Göteborgs-Posten är säker: ”Det har varit en extrem Eurovisionsvecka. Till sist blev det musiktävling och Nemo från Schweiz fick stå där som segrare. Men egentligen var det väl ingen som riktigt vann. Eurovisionens rosaskimrande bubbla brast i Malmö.”
Eurovisionen är undantaget
På ett sätt är det märkligt att vi i Europa inte har fler tillfällen då vi alla möts på ett öppet, offentligt torg. Ett tillfälle då alla strålar samman, finns där både fysiskt, mentalt och viralt.
Europeiska unionen har inte lyckats skapa den samhörighet man så intensivt hävdar att vi har mellan våra länder. Olika språk och kulturella traditioner sitter djupt.
Musiken, var det tänkt långt före EG/EU bildades, skulle kunna föra folken närmre varandra.
Frågan är vad Malmö senaste veckan illustrerat. Snarare splittring, motsättningar och hat. Vänsteraktivisterna hatar Israel och alla som försvarar landets rätt till självförsvar. Deras ilska är obehaglig och djupt osund. Man kan diskutera hur långt självförsvar räcker, men protesterna ger inte utrymme för diskussion. Det är bara hat.
EBU genomförde spektaklet utan att darra
Eurovisionen har blivit ett evenemang som drar till sig allehanda opinionsyttringar eftersom tävlingen når ut så brett i allmänheten över hela kontinenten, ja, världen. Som en sockerbit för alla uppmärksamhetssökande galningar.
Men arrangören, EBU, genomförde tävlingen utan att darra och försöka vara gaphalsarna till lags. Det hade varit döden för tävlingen om EBU stängt av ett land som försvarar sig mot terrorism. Men påtryckningarna har säkert varit enorma från kulturvänstern.
EBU räddade eventet genom att visa ledarskap och följa reglerna, hur mycket vänstern än gallskrek. Det är det positiva att ta med sig. Ledarskapet i väst har inte överallt ersatts av feghet, jamsiga eftergifter till de mest högljudda och töntiga ursäkter.