Det är valrörelse. Och åter är det Sverigedemokraterna som granskas. Alla andra partier kommer undan. Mediefolket är så inställt på att försöka förgöra Sverigedemokraterna att de inte ser hur partiska de är.
KOMMENTAR. Nu senast är det Torbjörn Nilsson i SvD som först skriver att alla politiker i alla tider har använt smutskastning och ”fula” knep för att nå framgång. Sedan är det BARA Sverigedemokraterna som undergräver demokratin genom att använda dessa knep.
Skälet? ”Sverigedemokrater slår inte underifrån längre.”
Därför måste partiet ta ansvar.
Men när tänker han ställa det kravet på Socialdemokraterna? De pumpar ut miljontals kronor på annonser i sociala medier – utan att ange partibeteckning. Men när Socialdemokraterna gör det, är det okej – även om de under senaste hundra åren aldrig slagit ur underläge.
Men Sverigedemokraterna måste ta ansvar och rädda demokratin. Åt Socialdemokraterna, förmodar jag.
I en uppfostrande ton skriver Nilsson: ”Politik är inte bara övertalningens, förvrängningens och den glidande sanningens konst. Det är också tillitens, osjälviskhetens och gemenskapens konst. Det vet alla också. Det är vad de flesta önskar. Möjligheterna för systemet att leverera det vittrar sönder om ideal som lågmäldhet och anständighet ska stå tillbaka för dolda kampanjer och konspirationer i syfte att söndra för att mobilisera. Det vet Jimmie Åkesson, han anser bara att priset är värt kostnaden.”
Detta är så förljuget att man storknar.
Torbjörn Nilsson fattar inte att han endast berör hantverket kring politisk kommunikation. Det tekniska. De yttre attributen.
För politikens verkliga funktion är värderingarna, samhällsanalysen, förslagen till hur miljontals människor ska få det bättre i deras verklighet.
För Nilsson finns inte denna verklighet. I hans hjärna finns bara kampanjtaktiken.
Men om det vore som han tror, då skulle valdeltagandet rasa ner mot noll procent. Vem i helvete bryr sig om detaljerna i partiernas kommunikationsstrategier (mer än Nilsson) när en pappa skjuts till döds i Skärholmen därför han sagt till ett ungdomsgäng?
Det är inte partiernas kampanjarbete som skapar eller bryter sönder människors tilltro till politiken! Det är politikernas förmåga – eller som vi nu upplevt i två årtionden: oförmåga – att hantera verkliga samhällsproblem för människorna.
Sverigedemokraternas framgångar – som är så provocerande för alla etablissemang – bottnar inte i taktik om hur man använder sociala medier (eftersom gammelmedia inte bevakar partiet rättvist), utan på hur verkligheten ser ut. De gamla partierna har gjort ett fruktansvärt dåligt jobb i årtionden. Man har förstört tryggheten i landet. DET ger väljarna anledning att söka sig till nya partier.
Och det är inte ”hot mot demokratin”, utan motsatsen: att leva upp till demokratins grundkrav – att ge väljarkåren möjlighet att rösta fram nya makthavare när de gamla misskött landet.