Alla ger sig på en vinnare
Av Redaktionen
16 maj 2024
Det har genom åren visat sig att svenska folket inte går på smutskastningen om att Sverigedemokraterna skulle vara ”rasister” och ”nazister”. Därför försöker medieetablissemang och politiska partier komma åt Sverigedemokraternas framgångar med annan smutskastning. Hur vore det att försöka med sakargument?
Det är så tröttsamt att ta del av alla gamar som försöker tjäna något på att TV4 lyckades infiltrera Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning och nyhetskanalen Riks som sedan i vintras är fristående.
Nu har vi dom! Nu ska de krossas!
Skadeglädjen har varit stor inom hela mediebranschen och inom de sju gamla partierna som förstört mycket av tryggheten för medborgarna i landet.
Den här nya, obehagliga uppstickaren, som hela tiden har fått rätt och avslöjat etablissemangen som nakna kungar, skulle äntligen sättas dit.
Infiltrationen är det enda substantiella
TV4 öser ut ogrundade spekulationer som är falska. Skälet till att andra medier sprider det vidare är att spekulationerna kopplas till ett oavvisligt faktum: TV4 lyckades infiltrera partiet och bugga personalen i fikarummet.
Det är naturligtvis en prestigeseger. Man lyckades lura Sverigedemokraterna och tog sig innanför dörren till arbetsplatsen.
Men trots att denna insats pågått i flera månader och kostat TV4 stora pengar, är resultatet skralt. Man hittar ingen ”trollfabrik”. Man har inga saftiga avslöjanden att göra. Vad göra? Jo, man hittar på. Man fantiserar. Man spekulerar.
Och man hänger ut en rad påstådda ”trollkonton” som snabbt visar sig vara sociala medie-konton ägda av pensionärer och andra privatpersoner som inte är kopplade till SD. (se nederst) Med på listan över ”trollkonton” finns också flera helt identifierbara konton, som ”sdtobbe”. Knappast anonymt. Tvärtom.
Motiv: Komma åt en fiende
Mitt grundproblem med TV4:s agerande är att de inte handlar om journalistik, utan om en propagandakampanj mot en aktör man ser som sin politiska motståndare. TV4 ser Sverigedemokraterna som sin fiende som ska sättas åt med vilka medel som helst. Om journalistik inte räcker, så är smutskastning helt okej för dem.
TV4 är ingen medieorganisation, det är en propagandakanal för vänsteretablissemanget.
Jag trodde det fanns en gräns för hur vinklad man kunde bli, men den här händelsen visar att så inte är fallet. TV4 är beredd att ljuga, förvanska och blåsa upp sådant man vet inte är intressant till något påstått stort avslöjande.
Nu används lögnerna av politiska aktörer
Och nu när TV4 släppt ut sina substanslösa anklagelser, är det bara för de öppet politiska aktörerna att ta vid och spinna vidare på lögnerna. Hur lite fakta det än är, kan de låtsas vara upprörda och hävda att det måste undersökas om kopplingar finns hit eller dit.
Lögnen rullar fram.
Förlorare är svenska folket. Valrörelsen inför EU-valet blir ett gräl om påstådda ”trollkonton” istället för att handla om landets och unionens framtid. Vilka politiska vägval ska göras?
Och de som i en öppen demokrati skulle hjälpa väljarkåren att se de olika politiska alternativen – mediebranschen – är de som gå i spetsen för att sabotera valrörelsen och göra det svårare för väljarna att göra informerade val med sin rösträtt.
Alltihop är så tragiskt.
Använd sakliga argument istället
Om man inte gillar Sverigedemokraternas konservativa politik ska man naturligtvis argumentera emot den, men då genom att visa på sina egna alternativa lösningar. Men detta har inte de gamla partierna klarat av. De har drivit en politik i 20-30 år som de idag inte kan stå för. Det är då smutskastning blir så lockande. Så lockande att också så kallade medieorganisationer lämnar sakligheten bakom sig för att enbart få nöjet att sätta dit en politisk motståndare, något som strider mot allt vad journalistik heter.
Återigen är det svenska folket som kommer att vara domare i detta gräl.
Jag hoppas de flesta genomskådar vad som pågår. Det finns en rad partier som inte har någon politik som fungerar och därför är de mer angelägna om att tysta nykomlingen, uppkomlingen på den politiska scenen: Sverigedemokraterna.
Precis som på 1880-talet – då bondeledare Arvid Posse blev statsminister och därmed stod för det först parlamentariska experimentet i svensk historia – visar maktens etablissemang sin avsky för att möta konkurrens. Då avskydde adelns höga herrar att statsministern hämtades ur riksdagen: ”riksolycka”, ”äventyrligt parlamentariskt experiment” och ”politiskt missfoster”.
Så som Posse visade vägen till demokrati byggd på hela folket, är Sverigedemokraterna vägvisarna för framtidens politik där medborgarna och landet värnas före allehanda utopiska drömmar som leder i fördärvet.
Gamla maktetablissemang är alltid dåliga förlorare när de inser att deras tid är ute.
*
