Tio punkter för att göra gängen töntiga

Som väntat. Efter dödsskjutningen av en pappa inför sonen i Skärholmen fortsätter striden mellan dem som vill använda hårda metoder och de som vill se mjuka. Men det handlar om att göra saker i rätt ordning.

Även de som har ”djurisk inställning” (för att citera statsministern) och med ofattbar grymhet dödar dem man ogillar på fläcken, är ändå människor. För om de inte vore det, skulle vi kunna avliva dem som aggressiva hundar. Så, de är människor. Även om ilskan mot deras grymhet kan få vem som helst att tvivla.

Och människor har rationellt tänkande. Även små wannabe-gangsters.

Vem bestämmer?

Men för att de ska lyssna, måste de förstå i sina adrenalinstinna hjärnor vem det är som bestämmer. Det går inte komma med dagismentalitet och be dem vara snälla.

Först järnhand, sedan terapi.

Och det Sverige saknar efter 50 år av vänsterkriminologiskt flum är den järnhand som måste komma först.

Det är denna järnhand som måste återskapas och prägla både kriminalpolitiken och socialpolitiken, i vart fall när det gäller unga.

I helgens poddavsnitt av Riksronden (se nedan) listar jag 10 punkter för hur denna järnhand ska kunna bli verklighet och skapa en annan attityd, en annan mentalitet, inom social- och kriminalpolitiska fältet.

Sverige är en rättsstat där personer inte kan dömas utan bevis. Men vid sidan av det strikt juridiska beviskravet finns flera aktioner rättsstaten kan använda för att visa vem det är som bestämmer.

Konkreta polisiära aktioner när brottsmisstanke inte finns

1.

Efter ett grovt våldsbrott borde polisen omedelbart störa all den kriminella verksamhet man har god kännedom om, men inte konkreta bevis på brott, till dess de misstänkta är gripna. Det sker genom att visa sin närvaro och besöka kriminella miljöer. Varje rörelse kriminella tar ska de förstå kan vara övervakade. Då blir det svårt att flytta vapen och droger. Det blir svårt att göra ”affärer”. I andra länder arbetar polisen på det sättet. Skälet är psykologiskt: Kriminella ska veta att de har extra många ögon på sig till dess polisen fått tag i den/dem man jagar.

2.

Polisen borde göra razzior och ta in hundratals kända kriminella på förhör. Polisen och sociala myndigheter har mycket information om hur den kriminella miljön ser ut. När ett grovt brott begås borde denna kunskap användas för att visa de kriminella att rättsstaten vet vad de håller på med. Att suga in många på förhör och också på detta sätt försvåra för kriminella är viktigt för att visa vem som bestämmer. Det är en ren testosteronstyrd aktion för att visa vem som har starkast muskler. Även om allt naturligtvis ska ske inom lagarnas ram, handlar det inte om juridik utan om manlighet. Vem är herre på täppan?

3.

Intensifiera det redan påbörjade arbetet då polis och kronofogden samarbetar på fredags- och lördagskvällar för att utanför klubbar och nöjesställen beslagta bilar, klockor och smycket från dem som inte kan visa hur man finansierat dessa inköp. Det är ett effektivt sätt att avglorifiera gängkriminella. Återigen är effekten mer psykologisk än juridisk. Deras könsorgan ska krympa.

Unga på glid ska tas i nacken

4.

För unga som söker sig till de ”tuffa” gängen med stora pengar måste omedelbara och konkreta åtgärder sättas in. Påföljderna måste vara omedelbara. Precis som med hundar, kan inte bestraffning ske timmar, dagar eller månader efter begånget fel. Påföljden måste komma direkt, för att den pedagogiska poängen ska trilla ned.

5.

Det gäller unga som är stökiga både i skolan och ute på torget. När Riks-reportrar talade med folk i Skärholmen dagarna efter att pappan blev skjuten till döds, efterfrågade flera mer disciplin i skolan. Lärarna måste återfå auktoriteten i klassrummet. Det är ett sätt att visa de unga vem som bestämmer. Också de som är stökiga och skapar oro ute på gator och torg – så som fallet var när pappan blev skjuten – ska bli tagna i nacken och bortförda därifrån. Polisen ska ha maktmedel att efter flera anmälningar från butiker och boende kunna gripa unga som skapar oro och föra bort dem från platsen.

6.

Hur ska den omedelbara påföljden se ut, om det inte ska vara som idag med ett löjligt samtal med en socialtant? Jo, Sverige borde återinföra korrektionsanstalter. Det ska vara uppfostringsanstalt för unga på glid. Hit ska de föras som inte dömts för brott, men uppträder störande. Det ska ses som en uppgraderad form av kvarsittning. Här borde de hållas inlåsta i någon eller några veckor och undervisas i hur vuxna människor uppför sig.

Straff och arbetsläger

7.

När det gäller vuxna måste riksdagsmajoriteten påskynda arbetet med att avskaffa alla straffrabatter. Det uttalade politiska målet ska vara att under betydligt längre tid låsa in våldsbrottslingar. När de är inlåsta kan de inte råna, våldta eller döda.

8.

Straffmyndighetsåldern måste sänkas till 12 år. Rättsstaten kan inte låta unga kriminella komma undan. Det gör bara kriminaliteten värre då äldre utnyttjar yngre. Och är man kapabel att förstöra andra människors liv, är man vuxen nog att ta ansvar för sina handlingar.

9.

Upprätta arbetsläger för våldskriminella. De har inte gjort sig förtjänta av den rena lyx som förekommer på svenska fängelser. Sverige lägger idag tre gånger så mycket resurser per fängelseplats som England och Österrike. Att åka fast och dömas till fängelse ses inte som straff, utan som semester bland härdade kriminella. Den semestern ska de berövas. De ska till baracker i de norrländska skogarna. Gärna de baracker som Tage Erlander låste in kommunister i under andra världskriget. Men med den skillnaden att i nutid ska de först dömas i domstol.

10.

En storsatsning på återvandringspolitik måste upprättas. De som inte trivs med svenska normer, seder och värderingar måste förmås lämna landet. Det skulle då bli tydligt att de som har utländsk bakgrund och vill bidra till det svenska folkhemmet självklart kan stanna, medan de som inte accepterar det svenska så fort som möjligt bör pallrar sig härifrån.

Finns viljan att lägga om?

Se där, några snabbt ihopsatta punkter. Med dem vill jag visa att det går att lägga om svensk social- och kriminalpolitik. Det enda som saknats hittills är viljan.

Med omedelbara insatser kan klan- och gängkriminella plockas ned och göras till de töntiga förlorare de är – också i 8-, 9-, 10-åringar ögon. Den bästa förebyggande insatsen är att gripa in hårt, konkret och handgripligen. Då blir det inte lika intressant att gå i dessa stackares fotspår.

Och för dem som väl sitter inne? Jo, när rättsstaten visat sin järnhand, då kommer terapier och samtal i ett annat ljus för de kriminella. Först järnhanden, sedan terapi. Annars fungerar det inte.

Se helgens avsnitt av Riksronden:

(Disclaimer: Innehållet i Youtubeklippet omfattas inte av utgivningsbeviset och utgivarens ansvar.)