Det brukar heta att Moderaterna och Socialdemokraterna är statsministerpartier, eller regeringsbärande partier. Turbulensen kring könslagen bevisar att dessa partier inte visar någon förmåga utöver andra partier.
Som socialminister var Annika Strandhäll (S) för en könslag som innebär att man kan byta juridiskt kön lite hur som helst. Det var S-regeringen som utredde och tog fram förslaget. Nu, i opposition, säger samma Annika Strandhäll, nu som ordförande för S-kvinnorna, att hon är emot en sådan lag.
– Är en förenklad process för att ändra juridiskt kön den bästa åtgärden för den här gruppen? Vi tror inte det, sa Strandhäll till DN förra veckan.
Men tänker hon agera för sin ståndpunkt när riksdagen avgör frågan 17 april? Nej, självfallet inte. Hon åker utomlands och lämnar kaoset bakom sig.
Vid dålig uppslutning är återhållsamhet det klokaste
Lika många turer har det varit i den borgerliga regeringen. När SD och KD gått emot lagförslaget om juridiskt kön har M och L agerat på ett unikt sätt. Med Ulf Kristerssons goda minne har man rundat regeringen och lagt fram förslaget i socialutskottet i riksdagen.
Detta skulle kunna vara ”handlingskraftigt” om man har stark uppslutning och frågan anses angelägen av många. Men här gäller motsatsen frågan i sig är väldigt avgränsad och många inom det egna partiet är emot.
Det är inte gott ledarskap att driva igenom något mindre viktigt mot en stark opinion, i synnerhet om den finns inom det egna partiet.
Efter att socialutskottet röstat, sa Ulf Kristersson att kritikerna hade delvis rätt och att det är onödigt att sänka åldern för juridiskt könsbyte till 16 år. Det gjorde än fler M-ledamöter upprörda: ”Varför sa han inte det före socialutskottets behandling?!!?” Här hade nu M-riksdagsledamöter offrat sitt samvete och självrespekt för partiledaren, och så går denne ut och säger att förslaget är onödigt långtgående.
Men nu ligger det förslag på riksdagens bord som Kristersson själv menar går för långt. Och den officiella partilinjen är att det ska röstas igenom.
Prestige är motsatsen till ledarskap
Nu har det gått prestige i saken. Aftonbladet hävdar att det är en ”kabinettsfråga” för Ulf Kristersson. Att om förslaget han själv anser går för långt röstas ner ”skulle det på sikt innebära slutet på Ulf Kristerssons partiledarskap”. Det är trams.
En partiledare och statsminister har att hålla ihop sitt parti och sitt regeringsunderlag. Det är mycket viktigare än att åka på ett bakslag i en avgränsad fråga.
Så, ta er samman i Moderaterna och rösta nej.