Nu skriker vänsterrösterna om hur hemskt det är att visitationszoner idag införs. De som ”inte gjort något” kan bli visiterade. Men vill vi återfå lag och ordning måste polisens verktyg bli skarpare.
Vänstertidningen Dagens Nyheter toppar nu på morgonen med rubriken: ”Hennes son visiterades av polis utan att förstå varför”.
Medierna misstänkliggör arbetet att återskapa lag och ordning. Därmed går medierna de kriminellas ärenden. Först blåste medierna upp de kriminella som idoler som gangsterrappare. Nu motsätter sig medierna att svenska folket genom riksdagsval sett till att få en majoritet som vill återskapa tryggheten på gator och torg.
Visitationszonerna ytterst begränsade i tid och rum
Och de visitationszoner som införs är ju väldigt begränsande för polisen. Det är ingen generell möjlighet som införs, som det ofta låter.
Polisen kan inom ett geografiskt begränsat område där ”påtaglig risk” för skjutning eller sprängning finns under en begränsad tid ge poliser rätt att kroppsvisitera personer utan konkret misstanke om brott. Man får också rätt att genomsöka bilar och göra husrannsakan.
De som är emot, vill hjälpa kriminella
Dessa kraftiga begränsningar i polisens möjligheter gör att man kan misstänka att de som ändå är emot att ge polisen tillfälligt mer makt, egentligen står på de kriminellas sida. Man vill inte att lag och ordning ska råda här i landet. Man tycks se upp till och beundra gangsters som tuffa outsiders och gillar att de utmanar det kapitalistiska samhället – allt går ju ut på att upphäva äganderätten.
Jag äcklas av dessa tramsiga opinionsbildare och klagande röster som riktar sig mot polisen – istället för att kritisera de kriminella.
Vad beror de uppenbara sympatierna för kriminella i medierna på? Det är vänsterkriminologiska felslut som leder journalister till att tro på tesen att det är de kriminella det är synd om.
”Vad har den stackarna varit med om?”, sa S-toppen Dan Eliasson om en migrant som högg ihjäl en kvinna på migrantboende. Ingen sympati för den mördade, allt ljus och nyfiket intresse på mördaren. Så ser etablissemangens tänkande om kriminalitet ut.
Ja, det är sjukt. Men så är det.
Bara hårt konservativt arbete kan ändra utvecklingen
Därför hänger Sveriges framtid på att väljarkåren ger ökat stöd till konservativa som har en sund syn på rättsfrågorna. Brottsoffer är de som utsätts för kriminella handlingar. Det är dem rättsstaten ska skydda till etthundra procent. De som utför brott ska straffas. Våldsbrott ska straffas stenhårt.
För att polis och rättsstat ska kunna återta makten över gator och torg måste – tyvärr – vi andra som inte tillhör kriminella kretsar uppoffra en del av vår frihet. Exempelvis acceptera att vi blir visiterade av polis trots att vi inte gjort något, när vi befinner oss i ett område med påtaglig risk för grova brott.
Ja, det är en inskränkning av den personliga integriteten. Men jämför den ganska bagatellartade inskränkningen att stoppas två minuter av polis, med pappan i Skärholmen som blev skjuten till döds. Det finns ingen större inskränkning av personlig integritet än att utsättas för våld. Om vi avstår liten inskränkning i personliga integriteten till polisen, kan vi nå stora frihetsvinster genom att våldsverkare avlägsnas från gator och torg.
Inget samhälle är fritt där medborgarna måste räkna med att bli utsatta för våld i vardagen.