Så är det där vanliga grupptrycket framme igen. Artister förväntas bojkotta Europvisionen i Malmö därför att Israel är med i musiktävlingen. Svenska artister saknar ryggrad när de faller för ”påtryckningar”.
KOMMENTAR. Det var naturligtvis fel av SVT att lägga Eurovision song contest till Malmö som är den svenska antisemitismens huvudstad. Hoten mot evenemanget har ökat. Och vid sidan om ren terrorism ägnar sig vänstern åt att sätta artister under press. De som framträder i ett event där Israel också deltar ska hängas ut som ondskan själv.
Diktaturer kommer undan
I Smålandsposten skriver Fredrik Haage om dessa patetiska mello-kändisar:
”Kulturvänsterns grundinstinkt är att vara Israelfientlig. Det finns massor av länder som till skillnad från Israel inte ens är demokratier och som till skillnad från Israel inte tar den minsta hänsyn till civila under stadskrigföring. Ett storslaget hyckleri.”
Han summerar: ”Det ligger ett tungt ansvar på de här personerna eftersom de också gör sig till en del av en otäck spiral. Ju fler som ”tar ställning” på sådana här offentliga sätt, desto svårare blir det att upprätthålla en normalitet i Israeldebatten. Gränserna för vad som är rimlig och orimlig kritik mot Israel suddas ut, och det emotionella, populistiska, aggressiva legitimeras och vinner mark.”
Hatet segrar
Ja, att så totalitärt avvisa Israel, israeler och deras kulturella dimension saknar för det första ingen grund. Om man ser till förtryck av muslimer är Kina ett betydligt rimligare mål för motstånd. För det andra är Israel utsatt för angrepp där landets civila dödas uppsåtligen av Hamas, andra islamistiska terrororganisationer och Iran.
För det tredje når den här typen av inga resultat. Det är som Haage skriver, genom bojkott omintetgörs möjligheter till balanserade samtal om vad som bör gälla. Vi som försvarar demokratin Israel blir bara mer övertygade om att ställa upp på den, medan kritikerna blir mer obstinata.
Bojkotter är ingen framkomlig väg.