Förre moderatledaren Fredrik Reinfeldt sökte sig till kulturradikala kretsar och lämnade allt vad konservativa värderingar är bakom sig. Han gjorde upp med Miljöpartiets asylaktivister om att öppna landets gränser för hela världen. Nu allierar sig efterträdaren Ulf Kristersson med sexualpolitiska extremister. Moderat ideologi? Finns någon sådan längre?
Det är inte jag i egenskap av Sverigedemokrat som börjar jämföra Kristersson med Reinfeldt. Det är moderata Smålandsposten och tidigare KD-talskrivaren Fredrik Haage som skriver några sanningens ord om debaclet med ”juridiskt kön” som ska avgöras i riksdagen 17 april:
”Vad som nu är på väg att ske kan visa sig bli en Kristerssons motsvarighet till Fredrik Reinfeldts migrationspolitiska uppgörelse. Då liksom nu visar en modernistiskt sinnad ledning prov på en grav underskattning av gränslöshetsideologiers negativa potential. Förtroendekapital är mödosamt att bygga upp. Hur lätt det är att spela bort borde alla moderater veta.”
Även om statsministern och partiledaren Ulf Kristersson inte utåt agerat talesperson för lagförslaget som ger män tillträde till omklädningsrum för kvinnor och kanske rätt att ställa upp i damklasser i olika sporter, så råder ingen tvekan om att han som partiledare är ansvarig för den politik partiets riksdagsledamöter röstar fram.
Katastrofen Reinfeldt
Fredrik Reinfeldt körde över sitt parti i att öppna gränserna. Inte ens finansminister Anders Borg fick räkna på vad det skulle innebära. Reinfeldt förhandlade med Miljöpartiet 2011 om migrationspolitikens utformning utan att finansdepartementet fick vara med i rummet.
Vilken katastrof det blir när politiker agerar ”modernister” utan att tänka på konsekvenserna vet vi. Resultatet ser vi i dagliga skjutningar och sprängningar, i växande korruption inom det offentliga, ja, ända in i polisen, domstolarna och säkerhetstjänster. Och i hjärtskärande bedrägerier mot äldre. Allt medan förövarna njuter av att skinna tillitsbenägna svenskar.
Katastrofen Kristersson?
Nu verkar Reinfeldts efterträdare vara på väg att begå ett förödande misstag av samma skäl: önskan att bli omtyckt av kulturvänstern i medier, akademier och myndigheter. Genom att ställa upp på omstörtade, normbrytande aktivism tycks ledande moderater tro att de ska nå någon sorts hjältestatus.
Sanningen är motsatsen. Man kommer aldrig att bli hjälte för vänstern, men man undergräver helt säkert stödet bland dem som tillhör den egna sidan i politiken.
Reinfeldt fann kanske en falsk rationalitet i att se öppna gränser som ”triangulering”, han lade sin politik nära motståndarnas för att ta ifrån motståndarna ett övertag. Men något sådant övertag för vänstern fanns inte i migrationsfrågan. Tvärtom har en tydlig majoritet i svenska folket i årtionden varit emot ökad invandring.
För Kristersson kan det knappast finnas någon sådan falsk förhoppning om triangulering. Förespråkarna för ”woke”-ståndpunkter, som att det finns fler än två kön, är visserligen högljudda men få i antal. Och de kommer aldrig att bli moderater ändå.
Så lägg ner det här flirtandet med vänsterradikala idéer. Fokusera på det som rör de många människorna. Riksdagsmajoriteten har mycket att göra för att återskapa trygghet och stabilitet i landet.