Under lördagen var jag i Borlänge och medverkade på Sverigedemokraternas valupptakt i Dalarna. Det var en upplevelse som stärker mig i uppfattningen att det här kommer att gå bra.
Det var över etthundra deltagare på Dalakonferensen DK24 då partidistriktet startade EU-valrörelsen med en helgkonferens i Borlänge. Första dagen var vi två kandidater som höll föredrag.
Den otillräckliga gränskontrollen
Femman på listan, Maria Rosander är polisinspektör från Uppsala, höll ett imponerande valtal om hur galet det är att Sverige haft öppna gränser också för narkotika och stöldgods. Hon gav egna erfarenheter kring polisens kamp mot de utländska medborgare som driver omfattande bedrägerierna mot svenska åldringar. Dessa bedrägerier, både genom att möta upp äldre nära deras hem och genom telefon, drar in mer pengar till de kriminella än narkotikan.
Kampen mot otryggheten är helt central för att vända den pessimism som svenska folket, helt berättigat, känner.
Sverige skulle verkligen behöva Maria Rosander i EU-parlamentet. Hon har den energi och tåga som behövs för att tvinga EU-kolossen i rätt riktning.
Frihandel också för snus
Själv tog jag upp vad som skiljer frihandelszonen, som Sverige inte kan vara utan, och den onödiga politiska påbyggnad som EU skapat. Byråkratin har kidnappat frihandelszonen och sagt att den som vill ha tillgång till frihandeln måste också acceptera alla de dyra politiska projekten i Bryssel.
Här skulle jag vilja se att dessa politiska projekt blir frivilliga så att de nationella parlamenten kan bestämma sig för att stå utanför dem eller vara med i dem.
Jag pekade också på att EU-byråkratin egentligen struntar i frihandeln och sätter politiska makten främst. Det avslöjas av hur svenska snuset har hanterats.
När tobaksdirektivet 2012 ville ha fortsatt förbud mot försäljning av snus i alla medlemsländer, utom Sverige, överklagades detta till Europadomstolen. Det är ju motsatsen till frihandel att förbjuda en sorts tobak men tillåta cigaretter, som är en mycket farligare form av tobak. Men domstolen avfärdade invändningen mot förbudet med motiveringen att ”produkter som påverkar hälsan inte omfattas av fri rörlighet”.
Beslutet är ett dåligt skämt och visar hur lite respekt EU har för frihandel. I de stora länderna röker man en hel del cigaretter men använder lite snus. Att då godkänna cigaretter men inte snus är ett rent politiskt ställningstagande som övertrumfar värnandet av fri handel i Europa.
Det är vi värnar är frihandeln – inte unionen som sådan.
”Vik inte ner er”
Vi avrundade vår medverkan med en panel som svarade på frågor från deltagarna. Ett genomgående tema från medlemmar och aktiva i Sverigedemokraterna är att de som företräder partiet inte ska vika ner sig, utan stå på. Partiet har den rätta politiken, men många upplever att det kompromissas för mycket.
Både Maria och jag påpekade att om man vill påverka och få igenom delar av partiets politik kan man behöva kompromissa med andra. Men det får inte innebära att man suddar ut partiets profil och ståndpunkter. Det är en balansgång som är tråkig och jobbig eftersom vi alla vill få igenom etthundra procent av vår politik. Men ska man åstadkomma något som väljarna – uppdragsgivarna – faktiskt märker i sin vardag, måste man göra upp med andra partier.
Men vi lovade att i Bryssel stå på med all den kraft vi uppbringar.
Valet viktigast för EU-kritiker
De väljare som är nöjda med att allt mer makt flyttar till Bryssel behöver egentligen inte gå och rösta. Maskineriet går på autopilot i den riktningen.
Däremot är det otroligt viktigt att väljare som är skeptiska och kritiska går till valurnorna i juni. Det är bara om EU-kritiska partier och kandidater får ökat stöd som en kursändring alls kan komma till stånd.