Ansökan om att bygga 167 gigantiska vindsnurror utmed Sörmlands- och Östgötakusten får nej av regeringen. Detta eftersom de folkvalda i fyra av fem kommuner lyssnat på medborgarna och lagt in veto. 

Företaget Sveavind avsåg att bygga en havsbaserad vindkraftspark med 167 vindkraftverk i skärgården utmed kusten i Sörmland och delar av Östergötland. Berörda kommuner är Norrköping, Nyköping, Oxelösund, Trosa och Söderköping. De fyra första har i kommunfullmäktige sagt nej.

Demokratin har fått tala

När ansökan avgjordes i regeringen följde den den lokala demokratins utslag och avslog.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokthari (L) skriver till SVT:

”Vindkraftsparken Långgrund ligger i territorialhavet som kommunerna beslutar om, och regeringen anser att det saknas skäl att gå emot det kommunala vetot.”

Rätt beslut

Det var ett riktigt beslut av regeringen. Även om Sverige är i skriande behov av mer elproduktion kan inte människors livsmiljö förstöras, särskilt inte så känsliga områden som den sörmländska kusten.

Vindkraft betyder att stora mängder betong dumpas i havet, vilket naturligtvis innebär en total ödeläggelse av livet i de stora områden som vindkraftsparker tar i anspråk. Fisket förstörs. Fågellivet hämmas.

I realiteten gör man om vackra kustområden till industriområden präglade av metall och betong.

Det är självklart att de som närmast berörs får ett avgörande inflytande på om deras hembygd ska ödeläggas och bli helt oigenkännligt.

Men regeringen kan avskaffa demokratiska inslaget

Men detta kan vara sista gången regeringen lyssnar på lokalbefolkningen när det gäller vindkraftsparker.

Regeringen utreder nu om havsbaserad vindkraft enklare ska kunna få tillstånd att byggas genom att avskaffa det kommunala, demokratiska vetot. Utredaren ska titta på utformning av ett anvisningssystem där staten anvisar områden där vindkraftsparker får byggas utan att behöva lyssna på den befolkning som drabbas av vindkraftens många negativa faktorer.

Skälet till att just vindkraft ska vara möjligt att säga nej till, är att det är politikens fel att behovet av elproduktion är så dåligt. Tidigare regeringar har avvecklat sex av tolv kärnkraftreaktorer i förtid. Det historiskt vanvettiga beslutet ska inte lokalbefolkningar straffas för.

Regeringen kan behöva starkare grepp om tillståndsgivningen när det gäller exempelvis gruvbrytning av sällsynta mineraler och metaller som inte finns någon annanstans. Men vindkraft har inte den aspekten. Därför borde det kommunala vetot inte avskaffas för vindkraft.