Så här under påskhelgen finns skäl att lyfta den komplexa hållning vi svenskar har till kristendomen. Såväl liberaler som kommunister uttrycker förakt för den kristna läran som präglat vårt folk i många hundra år. Även konservativa inom Sverigedemokraterna har svårt för Svenska kyrkan, som starkt präglas av politiskt korrekta vänsterbudskap.

Vi kan nog tala om hatkärlek. Eftersom statskyrkan (som formellt upphörde år 2000) varit statsmaktens megafon ute i församlingarna, har vi svenskar en helt annan syn på kyrkan än exempelvis amerikaner. Den sekulära statsmakten kidnappade kyrkan. (Paradoxalt nog motsatsen till det som råder inom islam där religionen kidnappar staten.)

Men jag tänker här gå bortom det materiella. Bortom organisation, kyrkorum och maktutövning.

Vårt sätt att tänka: Människovärdigheten

För jag menar att vi i den svenska vardagen är mer kristna än vad vi anar. Trots att så många ur olika politiska schatteringar är närmast hånfulla mot kyrkan som institution, lever man efter grundläggande kristna seder och värdesystem. Som tur är.

Hos de flesta finns ett rättspatos som sitter så djupt att man blir obekväm när andra blir illa behandlade. I icke-kristna civilisationer finns inte detta samvete för de okända som inte tillhör den egna släkten/klanen. Vi som är kulturellt kristna ser för oss okända personer, ja, också motståndare, som människor med samma värdighet som vi själva.

En förklaring till denna starka känsla av att även för oss okända personer har rättigheter, kommer inte ur någon politisk ideologi utan ur kristendomens lärdom att människan är guds skapelse.

Kristen lärdom: Människan är felbar

Det som gjort vår kristna civilisation så framgångsrik är att denna respekt om människans värdighet kombineras med insikten om att ingen människa är ofelbar. Vi begår alla misstag. Genom att erkänna detta kan vi dra nytta av erfarenheten av att göra fel.

Detta är en fundamental förklaring till varför vi i den kristna västvärlden står för i princip all teknisk och medicinsk utveckling sedan århundraden. Forskning och vetenskap bygger nämligen på att man provar sig fram. Man lär sig lika mycket av experiment som gått fel som av dem som lyckats.

I andra civilisationer döljer man de fel som begås. Man räddar ansiktet genom att le och inte låtsas om att det gått snett. De som förtränger felsteg kan inte utvecklas. Det är därför allt från nya mediciner till mobiltelefoner, IT och motorer utvecklas i väst. Forskare agerar i en kristen kultur.

Kommunister med arbetsmoral

Och dessa kristna uttryck är så grundläggande att de ingår i vårt sätt att vara, som fundament för vår kultur och samhällsgemenskap. De sitter mycket djupare än våra politiska värderingar.

För mig bevisas denna min tes av människor jag känner och som finns på helt olika politiska breddgrader ändå präglas av kristna levnadsvanor.

Mina morföräldrar var kommunistiska arbetare i Norrbotten. De hade stark arbetsmoral och såg plikten att göra rätt för sig som fullständigt grundläggande. Detta trots att de hade chefer och arbetsledare som kunde vara fördjävliga. De kunde nämligen vara stolta och oberörda av kränkande beteende när de visste att de gjort sin plikt. De hade låg lön och ingen status, men de var medvetna om att de hade slitit hårt och utfört ett rejält dagsverke. Därför var de i hög grad stolta och tillfreds med sina liv. Alltså motsatsen till oro, ångest och avundsjuka.

Jag är oerhört tacksam över att ha fått mig denna lärdom till livs som barn, och det utgör den grund på vilken jag står än idag. Och jag menar att det som vägledde mina kommunistiska morföräldrar inte var politik, utan en kristendom som förvaltar den antika grekiska moralläran från Aristoteles.

Liberaler som ser andra värden än materiella

Samma sak på andra kanten. Jag har jobbat på näringslivets tankesmedja Timbro, vars nuvarande chef PM Nilsson skrivit en påskkrönika i Dagens Industri: En syndare som jag kan behöva välsignelse.

”Men jag identifierar mig helt klart som kulturellt kristen. Någon annan kulturreligiös identitet har jag inte kommit i närheten av … Och jag gillar som sagt klangen från kyrkklockorna, men vill inte säga att jag tror. Paradoxalt och ologiskt så det förslår, men, tror jag, en ganska typisk relation till tron.”

Varken kommunister eller liberaler vill säga att de tror. Men under det politiska skiktet finns något djupare. Där finns tradition och seder som är nedärvda genom generationerna. Och jag vill mena att de varit så starka och för oss framgångsrika tack vare att de varit uppburna inom en kristen religiös inramning.

Storheten i kristendomen är att den – bortom sina synliga attribut – kunnat vara så effektivt vägledande för att göra de samhällen där den verkat mer humanistiska och samtidigt moraliskt vägledande.