Flera medier har uppmärksammat hur Magdalena Andersson inte släpper taget när hon skakat hand med statsminister Ulf Kristersson. Varför agerar hon så?
Det finns många kommentarer till oppositionsledarens tilltag i sociala medier.
”Översittarteknik! Jag bestämmer när vi slutar skaka tass.”
”Hon behöver väl en fast hand att leda henne.”
”Så fruktansvärt barnsligt. Magdalena Andersson kan aldrig uppföra sig. Däremot ges guldstjärna till Ulf Kristersson för statsmannamässigt agerande.”
”Ulf ska vara tacksam – Magdalena Andersson uppfann ju NATO.”
”Jag tolkar det som att Magdalena Andersson har stora problem med sig själv och verkligheten samt är i behov av någon typ av hjälp innan det kokar över för henne och hon blir sjuk på allvar.”
”Det har verkligen brustit för Maggan. Hon verkar absolut inte må speciellt bra.”
”Är hon full igen? Vad sysslar hon med?”
”Det sjuka är att hon inte fattar själv att hon gör bort sig, gång på gång på gång.”
Ja, vad ska man säga?
Har funderat på hur man ska kommentera detta. Flera påpekar att också Donald Trump har använt handslaget som någon sorts demonstration. När jag själv råkat ut för det, när någon gripit handen extra hårt eller länge, har jag tolkat det som ett dåligt skämt. Göra något oväntat. Men det är ju bara dumt. Det stärker ju inte tilliten, det som ett handslag syftar till.
Och som översittartaktik fungerar det inte. Ingen blir rädd över ett sådant agerande. Bara irriterad. Och någon som är irriterad är inte enklare att göra upp med.
Därför är det också oprofessionellt.