Elefanten i de rödgrönas rum

Aftonbladet gläds över att lite fler räknar sig som vänster än höger i Mediebaromentern. Men en vänstervåg är ändå inte riktigt på riktigt. Det finns en elefant i oppositionens rum.

Efter att ledarskribenten Rasmus Hansson i Aftonbladet glatt rapporterat att opinionsmätningarna går vänsteroppositionens väg, tvingas han ändå reservera sig:

”Men det är fortfarande något som inte riktigt går ihop med allt det här. Det finns en elefant som klampar runt i oppositionsrummet. Elefanten heter Centerpartiet. Och hur mycket man än önskar att de vore ett vänsterparti så är det svårt, för att inte säga omöjligt, att placera dem till vänster på den politiska skalan … Det är förvirrande.”

Centerpartiets ökenvandring

Också i socialdemokratiska Folkbladet oroar man sig över var det osynliga och otydlig Centerpartiet är på väg. Widar Andersson skriver:

”Centerpartiet har förvisso sin egen mittenöken att irra runt i. Att partiledaren Muharrem Demirok likt en Moses skulle leda sitt folk ut ur öknen känns för stunden knappast troligt. Centerpartiet känns liksom inte hemma någonstans. Tidsandan är konservativ. Av begripliga skäl. Vi lever i en tid där gangsters med utländsk bakgrund en vanlig sketen måndagskväll skjuter skarpt inne på en galleria i Norrköping. Allt annat än ordning och reda som politisk riktning är dödfött. Därför irrar C i sin öken. Vid ett eventuellt regeringsskifte blir det väl Magdalena Andersson som får borsta sanden av Centerpartiet.”

Gåtan får väljarna lösa

Ja, det är obegripligt hur det gamla bondeförbundet hamnat där man hamnat. I vänsterns sällskap men med idéer som är marknadsliberala. Jag skulle inte bli förvånad om C förlorar sina mandat och åker ur Europaparlamentet i juni. Då blir det kris i partiet. Förmodligen får Muharrem Demirock lämna in, senast på hösten 2025, ett år före riksdagsvalet.

Vem efterträdaren blir kommer att bli avgörande. Den partiledare som har störst manöverutrymme är den som valts sedan den tidigare ”politiskt korrekte” misslyckats. Partier kan liksom inte byta partiledare som man byter skjortor, därför håller man fast vid den som valts sedan företrädaren fick kort tid på posten.

Men jag har svårt att se att det blir någon som gör det Nyamko Sabuni gjorde i Liberalerna – föra över partiet från vänstersamarbete tillbaka till icke-socialistiska sidan.

Förmodligen fortsätter partiets väg in i identitetslös anonymitet. Då kan partiet åka ur riksdagen 2026. Då har väljarna löst gåtan. Eller rättare, ingen behöver bry sig om den längre.