På ledarsidor både till höger och vänster försöker man efter debaclet med Alice Teodorescu Måwe, än en gång, analysera Sverigedemokraterna som fenomen. Man har fortsatt svårt att förlika sig med att väljarna föredrar Jimmie Åkesson framför de gamla, fina partierna.
Liberala G-P menar på ledarplats att Sverigedemokraterna borde ”bara ignorera henne”. Även om hon kastar ur sig massa skit mot det parti som Kristdemokraterna är helt beroende av för att alls få vara med vid maktens grytor.
Det är lustigt att när SD utsätts för påhopp anses det mogna vara att bara låta sig trampas på, medan om någon företrädare från SD eller vänstern attackerar borgerliga politiker, då är det minsann riktigt att bemöta påhopp. Varför skulle Sverigedemokraterna lägga sig platt? Det är ju bara liberalt önsketänkande – att SD tystnar.
Borgerliga partierna lyssnade inte på kritiker av migrationen
I oberoende moderata Svenska Dagbladet försvarar man Alice Teodorescu Måwe och menar att Sverigedemokraterna är ”töntiga” – lustigt begrepp – därför att man har ”egenheten” att ”inte tåla att bli ifrågasatta”. Aha, och hur många andra partier är bekväma med att bli ifrågasatta? Särskilt av röster från de partier man hjälpt till makten. Också SvD glömmer den lilla detaljen. M, KD och L har nått regeringsmakten endast och bara tack vare att Sverigedemokraternas 73 ledamöter i riksdagen röstade fram dem.
Om Alice varit kandidat för Centerpartiet hade ingen i SD brytt sig.
SvD hävdar sedan att ”borgerligheten har dragit ett ansenligt lass” i att ifrågasätta migrationspolitiken. Tillåt mig le. Visst har vissa borgerliga röster försökt lyfta frågor, men de borgerliga partierna har under Fredrik Reinfeldts ledning öppnat gränserna utan några som helst förberedelser. Reinfeldt var ju ledande kampanjmakare i att döma ut alla kritiker som vidriga rasister. Frågan är om han inte var värre än Socialdemokraterna i att sabotera en seriös debatt. Och därmed en av de mest skyldiga till allt elände vi har att tampas med i dagens samhälle.
Aftonbladet har delvis rätt
Socialdemokratiska Aftonbladet skriver i ledare att den pinsamma skogspromenad som KD-ledaren Ebba Busch och Alice TM gjorde inför medierna nyligen var svaret på att Jimmie Åkesson kallade Alice TM för ”finborgare”.
”Den klassdimension som högern så gärna dödförklarar har återvänt och splittrar – högern. KD:s problem är egentligen inte att Alice Teodorescu Måwe och Ebba Busch ser så stela ut eller frågar hur många träd det finns i skogen. Utan att Jimmie Åkesson har rätt. De är finborgare och kan lajva ’vanligt folk’ hur mycket de vill. Men de behärskar inte arbetarklassens kulturella koder. Och om vi ska tala i fullständig klartext. Det finns och har hela tiden funnits ett klassförakt hos högern mot SD:s väljare.”
Aftonbladet menar att de borgerliga inte vill ha Jimmie Åkesson i de fina salongerna. Och att det är detta Åkesson markerar genom att ta konflikten offentligt.
”Detta är Jimmie Åkessons stora bedrift”, skriver tidningen om att han ”har lyckats få arbetare att rösta för en politik som direkt strider mot deras ekonomiska intressen.”
Arbetarklassen som är stolt
Jag vill uttrycka detta på ett annat sätt. Sverigedemokraterna har lockat den del av arbetarklassen som jobbar hårt och gör rätt för sig. Som drivs av stolthet och plikt mer än att vara avundsjuk på att det finns rika människor. De kräver dessutom att man får tillbaka välfärd och trygghet för de höga skatter man betalar.
Det vänster lever på är att underblåsa avundsjuka och hävda att någon annan kan betala välfärden. Bara man pungslår de rika, kan vanliga knegare få det bättre. De som tror det, finns kvar i S och V.
Men de arbetare som präglas av gammal svensk arbetsmoral går inte på den lätte. Men de blir inte borgare för det. Men de blir Sverigedemokrater.