Sedan Socialdemokraterna kunde bilda sin första riksdagsgrupp 1902 har ingen lämnat partiet för att bli vilde i riksdagen. Men nu händer det. Jamal El-Haj sitter kvar i riksdagen trots att han slutar vara medlem i Socialdemokraterna.
Denna historiska händelse beror på att man på sin valsedel satt en man som för partiet bedyrat att han arbetat mot terrororganisationen Hamas, men i verkligheten agerat till stöd för islamistisk terror mot judar.
Socialdemokraterna har helt enkelt ingen aning om hur de ska förhålla sig till invandrare som lever efter de kulturella och religiösa traditioner varifrån de härstammar.
Man har litat på det El-Haj sagt på svenska, men inte lyssnat efter vad han framför på andra språk och i Mellanösternkretsar.
Integration fungerar inte
Inte ens Socialdemokraterna, som så starkt månar om att människor ska få komma till Sverige från andra länder, klarar av att se skillnad på dem som tycks sympatisera med terrorism och dem som besjälas av västerländska värderingar om demokrati, rättsstat och yttrandefrihet. Detta trots att man så gärna lyfter fram sin folkrörelse där människor rekryteras till folkvalda poster först efter att ha varit aktiv och engagerad under lång tid bland medlemmar i rörelsen.
Det är ju synnerligen allvarligt att ett stort parti inte ens kan se skillnad på dem som står för demokrati och dem som stöttar våldsbejakande extremister. Och att man släppt in sådan kraft ända in i riksdagen. Dessutom försvarar berörda med sådant känslosvall att man gör bort sig gruvligt. Andra partier utesluter snabbt dem som sökt sig in i partiet men som visar sig hysa värderingar som strider mot svenska demokratin.
Hur ska svenska samhället kunna integrera stora skaror människor från våldsförhärligande kulturer om inte ens Socialdemokraterna kan hantera kulturkrocken?
Hamas splittrar vänstern i väst
Detta utfall, att El-Haj blir historisk som första socialdemokratisk vilde, faller in i den analys jag gjort tidigare om att Hamas blodbesudlade attack på civila i Israel kommer att splittra vänstern i väst. Så länge ”palestinier” sågs som offer för de elaka judarna – en image som Yassir Arafat skickligt etablerade – blev de ett tacksamt ämne för att visa att man är inte bara är internationellt intresserad utan också tillhör den goda sidan och står upp för de svaga.
Sedan Iran fått Hamas att istället demonstrera styrka genom brutalitet har det synsättet kraschat. De som fortsätter stöda ”palestinska” saken och blundar för den blodiga attacken och massmorden på civila kan knappast hävda att man står på de godas sida. Inte heller att man försvarar svaga offer.
Hittills har Hamas fått vänstern att spricka på flera håll. De mest prestigefulla universiteten i USA har haft rektorer som inte klarade av att ta avstånd från massmord på judar, och två har hittills tvingats avgå, bland annat på akademiska flaggskeppet Harvard University. Svår splittring råder inom Demokratiska partiet i USA som förr såg Israel som den enda demokratin i Mellanöstern, men som nu tas över av aktivister som stöder extremister och terrorister.
Och i Sverige faller Socialdemokraternas fasad av enighet och stabilitet när de får sin första vilde i riksdagen. Tänk vad en terrororganisation i Mellanöstern kan ställa till med, när de konkret och med obeskrivlig grymhet visar vad de egentligen är ute efter: döda de otrogna med leende på läpparna. Njöt ens nazisterna så mycket av att döda?