Olika siffror har börjat peka åt rätt håll för regeringssidan. Dödsskjutningarna ser ut att minska. Antalet beviljade uppehållstillstånd minskar. Och stödet i väljaropinionen växer för Tidöpartierna.

Samtiden kunde också i veckan rapportera att polisen blivit klart bättre på att klara upp dödsskjutningar och andra grova brott. Ska våldsspiralen i samhället vändas krävs en polis som gör jobbet med hårda tag och utan ”tycka-synd-om-mördare-vibbar”, så som vänsterkriminologiska virrpannor fått Socialdemokraterna att agera. Tidöpartiernas politik är glasklar: buset ska fångas och låsas in! Punkt.

Det har givit polisen det moraliska stöd den behöver från politiskt håll för att våga göra sitt jobb.

Svartsynen kan börja lätta

Också allmänheten har uppfattat att en vändning kan vara på gång, bort från allt mer otrygghet. Eller som Widar Andersson i Folkbladet uttrycker det: ”Svartsynen bland medborgarna visar tendenser att något vika undan. DN/Ipsos mätningar visar att pessimisterna – de som anser att utvecklingen i Sverige går åt fel håll – förvisso fortfarande är i majoritet, men andelen pessimister har sjunkit i tre månader i rad.”

– Det kan vara så att regeringen närmar sig slutet på en besvärlig början, summerar Nicklas Källebring, opinionsanalytiker på Ipsos, utvecklingen för Dagens Nyheter.

Och det är ju mer än kriminalpolitiken som tycks visa på ljusningar:  Inflationen är på väg ner och med den bolåneräntorna som tynger många hushåll. Drivmedelspriserna har sänkts rejält (och i synnerhet jämfört med de rödgrönas planer under förra mandatperioden, som om de genomförts idag inneburit att bränslepriserna varit 10 kr dyrare per liter). Tidöpartiernas kärnkraftsplaner har folkligt stöd, liksom skepsisen mot nya gigantiska vindkraftsparker ägda av kommunist-Kina. 

Men mycket kvar att göra

Men regeringen behöver öka takten än mer. Det är så ofantligt mycket som är eftersatt, främst inom det som är statens kärnuppgifter. Järnvägens sammanbrott där tusentals avgångar ställs in är bara ett exempel på hur genomruttet mycket i den en gång stabila offentlig sektor är.

Och den dagsaktuella mätningen av förtroendet för partiledarna är en indikation på svenska folkets avvaktande hållning. De rödgröna tappar visserligen förtroende, men de borgerliga partiledarna ligger still. De har ännu inte gjort sig förtjänta av ökat förtroende. Mer krävs.

Regeringen måste med Sverigedemokraterna som pådrivare ta sig an allt fler av statens kärnuppgifter och se till att de återfår sin funktionsduglighet.

Bara med beslutsam handlingskraft och jordnära pragmatism kan utvecklingen vändas. Inga glammiga utspel, inga flashiga visioner och inga bortförklaringar – bara hårt arbete är det som kan säkra en valseger för regeringssidan.