Idag kan Ungerns parlament godkänna Sveriges ansökan till Nato. Efter det kan visserligen underskrifter och formalia också strula, men då är medlemskapet i princip klart. Vilken hopplöst plågsam process det blev!
KOMMENTAR. Starten på det svenska medlemskapet kunde inte blivit värre. Först sades att Finland och Sverige skulle välkomnas med öppna armar. Sedan blev det stopp. Pinsamma förhandlingar i Turkiet. Och svenska röster som menade att ingen får tycka något i Sverige eftersom det skulle hota medlemskapet. Sådan undfallenhet visade sig på 1900-talet få fruktansvärda konsekvenser.
Inkompetensen har varit monumental från högsta svenska politiska ledningen.
Utrikesdepartementets oförmåga till analys
Varför förutsåg inte Utrikesdepartementet att vissa Nato-länder skulle ta chansen att driva egna agendor när Nato har en process som ger varje medlemsland vetorätt?
Där på UD sitter hundratals tjänstemän som mer vänder sig mot Sverigedemokraterna än gör sitt jobb. Nu lämnade en Socialdemokratisk regering in ansökan, så UD:s oförmåga var ingen hämnd från tjänstemännen för att Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget efter valet. Man måste utgå från att UD inte ens kan bedöma hur näraliggande länder ska agera.
Varningslarmen ljöd högt om Turkiet
Det är inte okänt att Turkiets president, islamisten Erdogan, tar varje tillfälle han får för att pressa ut så mycket som möjligt. Han har vid flera tillfällen hindrat eller fördröjt beslut inom Nato.
2009 hotade Turkiet att använda sitt veto mot den danska f d statsministern Anders Fogh Rasmussens kandidatur till posten som Natos generalsekreterare. Enligt Turkiet hade Fogh Rasmussen vid flera tillfällen ”svikit” den muslimska världen och var därför en kandidat som inte kunde representera Nato. Erdogan hänvisade till hur Fogh Rasmussen som statsminister inte förbjudit och stoppat Muhammedkarikatyrerna i Jyllands-Posten 2006.
”USA agerade i sista minuten för att förhindra en fullskalig kris inom Nato”, konstaterar FOI i rapport.
Hur kunde tusentals tjänstemän i regeringskansliet missa detta? Lider alla av amnesi? Eller är man bara oerhört inkompetent?
Sverige tillför Nato mer än Nato tillför Sverige
En kompetent regering hade analyserat läget. Är ett medlemskap i Nato mest angeläget för Sverige eller för Nato? Det avgör vem som har bäst förhandlingsläge. Och även om det är gynnsamt för båda, är det ändå Nato som har störst fördel av ett svenskt medlemskap. Detta eftersom Finland tjänar allra mest på medlemskap, och då blir det bökigt för Nato om inte också Sverige är med. Sveriges geopolitiska läge är centralt, allra mest Gotland.
Det var rätt att lämna in ansökan tillsammans med Finland. Finland var i akut behov av medlemskap med tanke på den 130 mil långa gränsen till Ryssland. Genom att Sverige lämnade in samtidigt stärktes Finlands position.
Men sedan skulle Sverige givit faan i att börja förhandla om villkor för att gå med. Dåvarande statsministern Magdalena Andersson skulle sagt: Vi vill gå med. Nu är det upp till Natos medlemsländer att avgöra. Vi inväntar ert svar. Punkt.
Så fort Andersson började fjäska för Erdogan var det kört. Då trädde basarprutandet in med full kraft. Andersson öppnade för Erdogan att ställa mängder med krav. Det tåget hoppade sedan också Ungern på.
Förnedrande underdånighet
Sverige gav upp sin starka position och öppnade för andra att börja ställa villkor. Så korkat.
När man väl är i klorna på en basarförsäljare blir det svårt att ta sig ur, utan att ha betalat för mycket.
I Sveriges fall blev det förnedrande att gå med på att driva Turkiets krav på medlemskap i EU. Detta är fullständigt oacceptabelt och ett löfte som regeringen nu behöver slingra sig ur.
Min inställning till försvarssamarbetet har svalnat betydligt som följd av denna process. Nato ger intryck av att ledas från islamistiska Turkiet snarare än från västvärlden. Så är det ju inte, men att Turkiet kan leva rövare i Nato samtidigt som övriga 30 länder framstår som impotenta, ger inget gott intryck.
Mellanstatligt samarbete
Vi får hoppas att Nato fungerar bättre när väl Sverige är med och Turkiet inte har någon vetorätt att utnyttja maximalt. Nato är ju annars ett mellanstatligt samarbete så som jag tycker att samverkan över nationsgränser ska ske. I Nato kan ingen kräva att någon annan betalar. Det finns ingen politisk omfördelning av skattemedel. (Det har vissa politiker i Europa glömt, men blev väckta av Donald Trump. Och sedan av Rysslands anfallskrig.)
Medlemmar i Nato ska var och en betala sitt eget försvar. Samarbetet träder in när man väl blir militärt angripen. Då ska övriga medlemmar hjälpa till. Detta löfte innebär att man naturligt nog också samarbetar i förebyggande syfte, men alltid med den egna nationella försvarsbudgeten som finansiär.
Detta är en betydligt bättre modell för internationellt samarbete än Europeiska unionen. Det bevarar den nationella integriteten och självbestämmandet samtidigt som man samverkar med likasinnade nationer.
Men det politiska ledarskapet i nationerna måste vara tillräckligt med i matchen för att det ska fungera. Frågan är om de är det.
Sverige blir nu en del av storpolitiken, snarare än en isolerad avkrok i norr. Då måste politiken och statsförvaltningen steppa upp och klara av att analysera de nya villkoren. Kompetens måste sättas före allt annat (dvs före kvoteringar av alla de slag).