Den Socialdemokratiska rörelsen utreder sin framtid i ett flertal rapportgrupper. Och av det som kommit fram hittills verkar man vilja söka kontakt med gamla rötter från tiden före folkhemmet, alltså till klasskamp och internationalism. Men nu med en ny underklass att försvara.
KOMMENTAR. Utan innehav av regeringsmakten blir Socialdemokratin vilsen. Vad ska vi göra nu? Regeringsmakten har ju också lagt band på de radikala elementen i rörelsen. När partiet hamnar i opposition får mer långtgående tankar och idéer större genomslagskraft. Man har ju ingen verklighet man måste ställa mot den ideologiska renlärigheten.
Ett tecken på denna radikalisering uppenbarar sig i Aktuellt i Politiken, där politiske redaktören Daniel Färm skrivit ledare som efterlyser… mer klasskamp.
Han vill få det till att viljan att bryta segregationen i Sverige är ”vår tids stora klasskamp”.
Vem ska ”få” och vem ska ”ge”?
Idag har sammanlagt 27 procent av Sveriges befolkning utländsk bakgrund. Och ofta bristfälliga kunskaper i svenska språket. De har inte fått komma in i det svenska samhället. Färm beklagar att denna grupp människor inte ”får” lära sig svenska, inte ”får” jobb. Men är det verkligen det nya landet som ska ”ge” dem detta? Ligger inte ansvaret på nyanlända att ”se till” att lära sig svenska, ”se till” att försörja sig på hederligt arbete?
Svenska staten kan inte programmera nyanländas hjärnor så att de kan svenska, eller för den delen svenska traditioner, seder och normer. Detta är något som ligger på individen att tillgodogöra sig.
Men det är ett konservativt tänkande. Inte ett socialistiskt, där ansvaret alltid ligger på samhället och inte på individen.
Vägrar integrera sig i det svenska
Detta skapar problem för Socialdemokraterna. Hur ska man se till att nyanlända integreras och ”får” språk, utbildning och jobb? Många vill inte ha vad Sverige erbjuder. De vill istället förändra Sverige till avbild av sina hemländer.
Här är ett avgörande problem med migrationspolitiken som Socialdemokraterna (liksom andra som öppnat gränserna) vägrar att erkänna. Många av de som kommit vill inte, tänker inte och vägrar lära sig hur man uppför sig för att passa in i det svenska.
Det är därför det är viktigt att börja tala om assimilering. Man kan komma till Sverige från alla delar av världen, men väl här måste man anpassa sig, assimilera sig, in i det svenska samhällets regler. Annars har man ingenting i detta land att göra. Vill man styra sina döttrars sexualliv är Sverige fel land att bo i.
Detta vägrar S och övriga gamla partier att se.
Svenska språket som klassmarkör
Också Färm väljer att blunda. Han menar i likhet med S-rapport att ”det har saknats en klassanalys över invandringens effekter och en politik som hanterar de fördelningspolitiska följderna”.
Färm blandar sedan samman orsakerna till att människor flyttar och vad de klarar av i nya hemlandet. ”Problemet är inte själva människorna som kommer till vårt land” utan ”de globala klyftorna” bakom migrationen. Han pekar ut migranterna som den nya underklassen. De som inte kan svenska.
Han jämför dem med arbetarnas svaga ställning i Sverige för 120 år sedan.
Arbetarna görs till överklass
Färm inser inte att när han gör de som talar dålig svenska till den nya underklass som politiken ska satsa på, gör han svenska arbetarklassen till överklass. De som ska betala så att migranterna får ett bättre liv. Det är inte längre arbetarna som ska lyftas, utan de som inte kan svenska.
I inslag i Riks (nedan) påminner jag om att satirprogrammet ”Herr Talman” gjorde en lysande uttolkning av detta: Socialdemokraterna vill importera en ny underklass, så att man åter får en uppgift i politiken.
Men det innebär att man överger sina gamla kärnväljare. Och de har ju i hög grad insett detta genom att gå från S till SD. Det är nu konservativa som står för svenska folkets rätt att värna folkhemmets grundläggande värderingar om sammanhållning – och motstånd mot klasskamp.
*
Se Riks-inslag som analyserar aktuella artiklar i vänsterpressen:
(Disclaimer: Innehållet i Youtubeklippet omfattas inte av utgivningsbeviset och utgivarens ansvar.)