Av en slump upptäckte en doktorand under mellandagarna att larmen ljöd i ett frysrum där världsunika blodprover förvaras och som samlats in under nära 30 års tid. Hundratals forskare är beroende av materialet – men nu är mycket förstört. Ingen brydde sig om larmet. Det var ju jul.
Sverige fungerar allt sämre. Ledarskap är inte tillåtet. Ingen tar ansvar. Allt flyter zombiliknande på vad som än händer. Beredskap för det oförutsedda är noll.
Trots larm hade ingen agerat. Temperaturen i frysarna ska ligga på minus 190 grader för att proverna ska bevaras. Nu var det plusgrader i frysarna, vilket förstört stora delar av de insamlade proven som används i forskning för att finna lösningar på olika sjukdomar.
Slarv har nu orsakat enorm skada för den medicinska forskningen. Ingen tar ansvar. Allt flyter. Ovärderliga samlingar förstörs – so what? Det är jul.
Katastrofkommissionens sanningar
Mina tankar går till tsunamin på annandag jul 2004. När hundratusentals människor drabbades av flodvågorna i Asien reagerade exempelvis Italien omedelbart. Krisledningen i landet tog kontrollen över kommersiella flygbolaget Alitalia enligt krislagstiftning och dirigerade plan till Thailand för att hämta hem strandsatta och skadade italienska turister.
Svenskarna lämnades åt sitt öde, trots att ambassadören slagit larm till UD. Det var ju jul. Statsminister Persson och utrikesminister Freivalds firade helg och ingenting hände. Ingen vågade agera. Socialstyrelsen fick många erbjudande från vårdpersonal runt om i Sverige om att de var redo att flyga till katastrofområdet. Men Socialstyrelsen väntade. Man hade ingen budgetpost för detta.
Katastrofkommissionens rapport var förödande mot både politiker i regeringen och myndighetschefer. De agerade som fåntrattar, stod paralyserade med gapande munnar. Ingen gjorde något. Alla livrädda för att göra fel eller överskrida sina befogenheter. Bättre att sitta på händerna och komma undan än att agera och försöka rädda liv.
Borde läsas en gång om året
En effekt av tsunamin var just katastrofkommissionens rapport ”Sverige och tsunamin” (SOU 2005:104) som inte höll inne med kritiken. Denna rapport borde alla politiker och tjänstemän i ledande ställning läsa – en gång om året. Det borde vara lag. Där påpekas bristande insikter och mental beredskap hos övre byråkratiska skikt om att katastrofer kan inträffa. På lägre nivåer finns beredskapen, hos brandmän, ambulansvårdare, polis, men inte på regerings- och myndighetsnivå.
Och det handlar just om mentalitet. Om att ta verksamheten man ansvarar för på allvar. Inte slappna av, inte låta allt börja gå på jargong, utan faktiskt sköta uppgifterna med skärpa och vaksamhet.
Nu får Karolinska institutet lida hårt för att denna vaksamhet tillåtits försvinna, som något gammalmodigt som inte behövs. En onödigt jobbig norm.
Det står nu klart för forskarna att stora mängder biologiskt forskningsmaterial har förstörts.
– Det här är det absolut värsta jag varit med om som forskare, säger professor Mikael Rydén till DN.
Allt för att organisationen slutat lyssna efter larm. Det var ju jul. Ledigheten var viktigare än att göra sitt jobb.