Magdalena Andersson satte sin heder i pant när hon gråtande försvarade Jamal El-Haj i riksdagen. Nu vill hon att han ska lämna partiet. Varför denna helomsvängning? Trodde S på vad han sa och har nu fått upp ögonen?

KOMMENTAR. Gång på gång har S-ledaren Magdalena Andersson försvarat riksdagsledamoten Jamal El-Haj. Hon till och med grät för honom i riksdagens talarstol, för att slippa svara på frågor om hans kopplingar till islamistiska terrororganisationen Hamas.

Helomvändningen

Men igår sades det plötsligt att han borde lämna partiet. Detta efter avslöjandet om att El-Haj försökt använda sin position som riksdagsledamot för att påverka ett asylärende hos Migrationsverket för en imam.

Magdalena Andersson utgår nu från att Jamal El-Haj lämnar sitt uppdrag i riksdagen. Det säger hon till Expressen efter att partiets Skånedistrikt uppmanat honom att lämna.

– Jag har fullt förtroende för Skånes partidistrikts beslut, säger Andersson till tidningen.

Kan man ha förtroende för Andersson?

Nu tror inte längre Socialdemokraterna på hans berättelser. Han tycks köra dubbla linjer. En på svenska inför svenska folket och sitt parti. En annan på arabiska. Det är enligt islam fullt tillåtet att bedra och lura ”otrogna”. Han har inte gjort något fel enligt den kultur han kommer ur. Svenskar får man lura hur mycket som helst.

”Förtroendet för Jamal El-Haj finns inte längre inom S, men hur står det till med väljarnas förtroende för partiledare Magdalena Andersson?” frågar sig Henrik Torehammar i SvD.

Ja, att en partiledare låter sig bedras så fullständigt som Magdalena Andersson väcker åter frågor om hur naiva socialdemokrater är. Ser de aldrig något komma?