Det mesta talar för att det blir en returmatch mellan Joe Biden och Donald Trump i höstens presidentval i Förenta staterna. Därför blir den som Trump utser till sin vicepresidentkandidat en av de viktigaste politikerna i USA.
Det är knappt någon som tror att Joe Biden byter ut sin vicepresident Kamala Harris, trots att hon är än mindre populär än Biden och allmänt anses inkompetent. Ett skäl till att Biden ställer upp trots sina 81 år sägs vara att Demokratiska partiet inte vill riskera att få Kamala Harris som presidentkandidat. Hon anses allmänt inkompetent. Därför vill Demokraterna inte rucka båten. Partiet har tillräckligt med problem och vill inte riskera osämja genom personstrid. (Men hon skulle kunna övertalas att dra sig tillbaka på partiets konventet i augusti. Då finns åtminstone 12 kandidater att välja.)
Men valet av Demokraternas vice har inte någon större betydelse, eftersom partiet fortsätter den kurs man länge haft. Deras vice blir bara en i raden.
Republikanerna mer ett arbetarparti
Inom Republikanerna är det annorlunda. Donald Trump har skakat om och förändrat partiet dramatiskt. Det är inte längre etablissemangets parti. Miljonärerna har gått över till Demokraterna, medan arbetare med vanliga och låga löner i allt högre grad har börjat rösta Republikanskt.
Brittiska vänstertidningen The Guardian skrev häromdagen: ”Bidens sjunkande popularitet beror nästan helt på väljare med medel- och låga inkomster. Till skillnad från 2016 kan förlusterna bland arbetarklassens väljare inte tillskrivas vit rasförbittring eftersom de nya förluster är koncentrerade bland färgade väljare.”
Allt fler spansktalande, svarta och andra ”icke-vita” som statistiska termen lyder i USA, överger Demokraterna och stöttar Donald Trump.
Vem ska föra Trumps arv vidare?
Det förvandlar Republikanska partiet till något helt nytt. Och eftersom Trump själv knappast kan leda Republikanerna i mer än de fyra år han nu söker förtroende för, blir det helt centralt vem Trump väljer som sin vice. Denne kommer att betraktas som hans utsedde efterträdare för det nya Republikanska partiet. Och därmed central för amerikansk politik i framtiden. Det menar i vilket fall Rick Marschall, serietecknare och ledande uttolkare av populärkulturen.
Så vem kommer Trump att utse? Ja, frispråkig som han är svarade han ”ja” på frågan han fick häromdagen i en intervju om sex namngivna personer står på hans prioriterade lista. Låt oss därför gå igenom dem.
Sex namn

Ron DeSantis, guvernör Florida
Han var favorit till att bli presidentkandidat men drog sig ur när Trump tog ledningen. Vann jordskredsseger vid omval i folkrika delstaten Florida. Skulle vara det mest konventionella valet, därför är det tveksamt att Trump gör det.
Byron Donalds, kongressman Florida
Uppvuxen i Brooklyn, ekonom som gjorde karriär inom finans- och försäkringssektorn innan han blev politiker. Stark Trump-supporter.
Tulsi Gabbard, överstelöjtnant, Hawaii
Tjänstgjort två vändor i Irak. Varit kongressledamot för Demokraterna men bytt parti pga woke-extremismen. Hon är hindu och Samoan-amerikan. Nu kommentator i Fox News.
Kristi Noem, guvernör South Dakota
Uppväxt på bondgård som hon tog över när fadern dog i arbetsplatsolycka. Läste in fil.kand i statsvetenskap på distans. Var kongressledamot 2011-19, då hon valdes till guvernör.
Vivek Ramaswamy, tech-miljardär Ohio
Blev miljardär genom egna it-bolag före han var trettio. Föräldrarna kom från Indien. Försökte bli presidentkandidat men hamnade i skuggan av Trump.
Tim Scott, senator South Carolina
Genom idrottsstipendium kunde han studera och ta fil.kand i statsvetenskap. Han startade sedan egen försäkringsagentur. Blev delstatspolitiker, sedan kongressman och senator i Washington. Stark Trump-supporter.
Vice presidenter har sällan lyckats
Här finns alltså färgstarka namn. Men jag känner behov av att påpeka att vicepresidenter sällan har lyckats. I modern tid är det bara Ronald Reagans vicepresident George Bush den äldre som lyckades 1988. Innan dess var det Harry Truman som gick från vice till president 1945 och blev omvald. Alla andra har fallit bort efter tiden som vice – nej, förresten: Richard Nixon kom tillbaka åtta år efter han förlorade sin vicepost i Vita huset.
Det är alltså inga goda odds på att posten som vicepresident är en språngbräda till framtida ledarskap inom partiet. Men den ger ju möjligheter utöver det vanliga.