Vi hör mycket väsen om hur demokratin är hotad. Från etablissemangshåll klagar man på ”populism” och på polarisering. Men dessa eliter är själva motorn bakom polariseringen. De är rädda för att förlora makten. Just det som kan ske i en demokrati.
Förr använde statsvetare ofta ett tydligt mått på om hur väl en demokrati fungerar – valdeltagande. Och utifrån det måttet mår demokratierna i väst alldeles utmärkt. I Sverige har trenden varit ökat valdeltagande under 00- och 10-talen (med en dipp i senaste valet 2022, även om deltagandet då var klart över valet år 2002: 84,2 jmf m 80,1 procent).
I USA var valdeltagandet i senaste presidentvalet 66,7 procent (160 miljoner röstande), vilket är det högsta valdeltagandet på 120 år, sedan år 1900.
Om folk i hög grad går och röstar är det svårt att ta varningar om att demokratin är hotad på allvar.
”Felet” enligt proffstyckarna är istället att folk inte röstar som de ”borde”. Folket vänder sig i allt högre grad mot de gamla etablissemangen.
Rösta bort odugliga eliter är demokratisk livskraft
Den intressanta frågan är varför allt större andel av väljarkåren röstar på nya partier eller nya politiska aktörer. Varför överger man de gamla eliterna?
Inte därför att väljarna slutat tro på demokrati, utan därför att de gamla eliterna visat sig odugliga. De har inte upprätthållit tryggheten, stabiliteten och därmed livskvaliteten i samhället. Istället har man öppnat gränserna och tagit emot långt fler migranter från våldshärjade regioner än man klarar av att hantera i landet.
Det är stor skillnad på att i frihandelns namn importera bilar och kylskåp, något helt annat att ta emot hundratusentals människor från dysfunktionella samhällen med främmande kulturella mönster.
Migrationen trasar nu söner allt det som tidigare generationer i Sverige byggt upp. Senast i förrgår tvingades justitieministern konstatera att klan- och gängkriminella cyniskt utnyttjar svenska öppenheten för att leta reda på personer man avser hämnas på. Därför måste den svenska offentlighetsprincipen begränsas. Sverige måste bli ett slutet land för att skydda oskyldiga mot en växande organiserad brottslighet.
Detta har väljarna inte efterfrågat.
Då är det naturligtvis ett tecken på en livskraftig demokrati att man väljer bort dem som ställt till det och röstar fram nya krafter. Att föraktfullt kalla dessa nya krafter för ”populister”, är ett översittartänk som knappast stärker de gamla etablissemangens ställning i folkdjupet.
Polariseringen har kommit uppifrån
På en punkt håller jag med företrädare för de gamla makteliterna, som här får representeras av socialdemokratiske ledarskribenten Göran Johnsson som i Sydöstran (S) recenserar filmvisning av ”Make Democracy Great Again” av Jan Scherman.
Johnsson skriver: ”Polarisering och demokrati hör inte ihop. Demokrati är enligt min mening att hitta en balans mellan olika intressen. Demokratins främsta kännemärke är en genomarbetad kompromiss.”
Just så. Men det är ju Socialdemokraterna och övriga makteliter som struntat i denna hållning när man kallat alla som vänt sig mot stor invandring för ”rasister”. Det är uppifrån som polariseringen kommit.
Jag försöker framföra detta budskap för Jan Scherman när han intervjuade mig i dokumentärfilmen.
Men det biter inte. Scherman tillhör eliten och de vill stämpla ut kritiker av den förda politiken som extremister som ska behandlas som smuts. Eller som Jan Söderqvist skrev i sin SvD-recension av filmen:
”Vi känner igen klagolåten. Scherman tar bilen till Ludvika, där en liten grupp nynazister delar ut valmaterial utanför en Coop-butik. Munhuggning uppstår … Dessa luggslitna nynazister dyker upp i den ena dokumentärfilmen efter den andra. De existerar förvisso, men särskilt många är de inte. Och för att de ska kunna uppfattas som ett reellt hot mot demokratin eller intressanta överhuvudtaget krävs att medierna blåser upp dem kraftigt, rimligen mot bättre vetande. Råskinn och gråterskor betingar och nödvändiggör varandra.”
Nya krafter växer tack vare demokratin
Det är ju i det låsta läge som nu råder – där makteliterna inte erkänner sin oduglighet, utan trampar på dem som drabbas av deras monumentala misstag – som just demokratin är den enda dynamiska kraften. Det är genom väljarkåren som nya aktörer växer sig starka och får folkets makt att driva fram förändringar.
Ingen annan institution i Sverige än demokratin (riksdag och fullmäktige) har börjat göra upp med alla de misstag som begåtts. Det sker genom att nya krafter växer fram – Sverigedemokraterna – på de gamla makthavarnas bekostnad. Allt medan myndigheter, universitet, media och näringsliv sitter fast i vänsterns dogmer om att öppna gränser och fri invandring är det enda anständiga även om samhället riskerar att bryta samman i våld, otrygghet och förlorat framtidshopp.
Här är det demokratin som fungerar. Den reagerar på en katastrofal samhällsutveckling. Andra institutioner försöker hålla skenet uppe och motsätter sig förändring.
Demokratin lever. Leve demokratin!