Riksdagspartierna fick anslag efter antal mandat för att jobba med demokratistöd internationellt. Det ändrade Löfven-regeringen. Resultat: S fick 36 miljoner och SD noll.
Nu ska systemet ses över. Biståndsminister Johan Forssell (M) konstaterar i debattartikel att man på goda grunder kan ifrågasätta legitimiteten i hur pengarna har fördelats.
När systemet med budget enligt riksdagsmandat ersattes med ansökningsförfarande fick ”vissa partiers organisationer ett stort stöd, medan andra fick orimligt litet eller till och med ingenting. Under 2023 tilldelades Socialdemokraterna 36 miljoner kronor, medan Moderaterna fick endast åtta miljoner kronor och Sverigedemokraterna noll kronor.”
Den socialdemokratiska regeringen såg till att… socialdemokratiska projekt fick tiotals miljoner extra medan motståndarnas partier kammade noll. Pengarna har fördelats av Sida, som… trumvirvel… haft tidigare S-politiker som chef.
Det här är korruption på svenska.
Korrumperar demokratistöd
Hyckleriet är särskilt tarvligt med tanke på att biståndsstödet som partierna får ska ”bidra till uppbyggnad av flerpartisystem och demokrati i andra länder”. Man har korrumperar demokratistöd!
Detta är ju rent utsagt svinaktigt.
Att systemet görs om är det minsta man kan begära. En fråga som infinner sig är: Varför ska detta stöd överhuvudtaget finnas? Borde dessa hundratalet miljoner inte sparas in?
Nu är det en del av biståndsbudgeten på 56 miljarder kronor. Och Sverigedemokraterna fick kompromissa i Tidö om att inte skära i denna enorma anslag förrän i budgeten för 2026. Så till dess är det väl inte orimligt att politiska partier också ägnar sig åt bistånd.
Biståndsminister beskriver bakgrunden: ”Sverige har en lång erfarenhet av att genom riksdagspartiernas egna organisationer bidra till uppbyggnad av demokratiska styrelseskick runtom i världen. Från starten 1995 till 2018 baserades huvuddelen av stödet på partiernas riksdagsmandat – men detta ändrades av regeringen Löfven. I stället fick nu partiernas organisationer ansöka om stöd hos biståndsmyndigheten Sida.”
Bistånd som beredskapshjälp
I statsbudgeten för 2026 måst biståndsbudgeten minska, eller gå till annat än ”projekt” som i många utvärderingar bevisats meningslösa eller till och med skadliga för de länder där biståndet bedrivs.
Ett bättre sätt att visa Sveriges goda vilja i att hjälpa omvärlden vore att göra som USA. Satsa stort på beredskap och försvar. Resurser som primärt är avsett att skydda det egna landets befolkning, men beredskapsverksamhet kan gripa in varhelst en katastrof uppstår.
USA var först och gjorde viktigaste biståndsinsatsen efter tsunamin 2004. Indonesierna som överlevde flodvågen fick inom timmar färskvatten via helikoptrar från amerikanska hangarfartyg, allt medan svenska biståndsorgan tog mer än ett år på sig innan pengar till nya fiskebåtar kom till de nödställda.
Samma sak när Haiti drabbades av svår jordbävning 2010. Medan byråkrater satt och funderade om stöd i Sverige, skickade USA sitt militära sjukhusfartyg till ön för att omedelbart utföra operationer och rädda liv.
Så borde Sverige också allokera resurserna som kallas ”bistånd” i statsbudgeten. Till beredskap för exempelvis skogsbränder (brandförsvar, vattenbombningar mm), för räddningsinsatser till havs (räddningshelikoptrar) och mycket annat. Att bygga ut beredskapen så att den är god, ger trygghet till svenska folket men kan också användas internationellt för att bistå i nöd.
Det vore bistånd på riktigt.