Om några dagar, 15 januari, startar amerikanska presidentvalet. Då håller Iowa valmöten för att rösta om vem man vill ha som republikansk presidentkandidat. Inför detta höll American Club i Stockholm seminarium tillsammans med amerikanska ambassaden.
KOMMENTAR. Jag var där för att höra hur tongångarna går. I publiken på drygt 100 personer fanns både amerikaner i Sverige och de som följer landets politik med stort intresse.
Det är så mycket som kan hända fram till valdagen 5 november. Skillnaden mot svensk politik är dramatisk.
Störst utrymme ägnades åt alla de åtal som väntar Donald Trump och vad de innebär för valrörelsen och valresultatet. Frågan ställdes faktiskt, om det är demokrati att försöka stoppa en kandidat och förvägra väljarna att rösta på denne. Men utan att ge något svar. Inte heller berördes det paradoxala i att demokratiska partiet ligger bakom de flesta åtalen, samtidigt som partiets presidentkandidat Joe Biden talar om att det är Trump som hotar demokratin.
Åtalen har stärkt Trump
En annan paradox är att åtalen så här långt har stärkt Trump i opinionen. Många vill hävda att det blir en annan sak om Trump fälls för brott. Då kommer väljare att överge honom, menade panelen och hänvisade till opinionsmätningar. Jag ser inte logiken i det. Om man nu, innan dom avgjorts, anser att Trump blir orättvist behandlad genom regeringspartiets lawfare (juridisk krigföring, jmf warfare), varför skulle man ändra sig vid en fällande dom? Domslutet kan ju också ses som utslag av regeringspartiets makt och vilja att tysta Trump och förvägra väljarna rätten att avgöra vem som ska styra landet.
Och dessa åtal tar ju udden av det som panelen bedömde blir Joe Bidens valtema: ”rädda demokratin”. Om Biden förvägrar meningsmotståndare att ställa upp i val och förvägrar folket att få avgöra, hur stor är då hans trovärdighet som folkstyret försvarare?
Jag skulle inte förvånas om detta trixande med juridiska processer mot en ledande presidentkandidat är det som lyfter Trump till seger i valet den 5 november.
Polarisering är inte krig
Detta är en del av den polarisering som alla i panelen vittnade om. Dag Blanck, professor i amerikastudier, avvisade risken för inbördeskrig liknande det USA hade 1861-64, detta eftersom det inte är delstater som står mot andra delstater utan om att väljarna inom delstaterna är så oeniga. Han menade att det snarare skulle kunna bli som på Nordirland, där protestanter och katoliker stred mot varandra på gatorna under flera årtionden. Jag anser den jämförelsen inte heller håller. Konflikten på Nordirland handlar om att invånarna ville tillhöra olika nationer (monarkin Storbritannien eller republiken Irland). Någon sådan splittring finns inte i USA.
Däremot har USA vad som kallas kulturkrig. Men det är ju inget krig. Jag använder hellre ordet kulturkamp. För det är en kamp om idéer och perspektiv. Sådana motsättningar har ofta uppstått i USA utan att dödligt våld brutit ut. (Okej, undantag finns, exempelvis dog landets förste finansminister Alexander Hamilton i en pistolduell mot vicepresident Aaron Burr 1804.)
Skillnad på retorik och faktisk sakpolitik
Det nämndes att många amerikaner minns Trumps år i Vita huset som goda år. Trump startade inga krig och många åtgärder som i förväg dömdes ut av ”experter” visade sig framgångsrika, som att omförhandla Nordamerikanska frihandelsavtalet.
Även om många ogillar Trumps burdusa retorik, så gillar de vad han gjorde när han var president.
Detta innebär att det som borde vara en fördel för Joe Biden – att han är sittande president – inte alls är samma fördel i detta val eftersom Trump också varit president. Ingen kan hävda att han är oerfaren. Inte heller har Biden lättare att nå ut i debatten, så som det brukar vara för den som innehar Vita huset.
Svårbedömt – som vanligt
Det är lätt att hålla med panelen om att det är omöjligt att säga hur det kommer att gå. Men jag anser de flesta presidentval varit svåra att förutse. Barack Obama gick från okänd till vald president på fyra år. Få trodde den unge Bill Clinton kunde vinna över George Bush den äldre som just vunnit ett krig. Få visste vem Jimmy Carter var innan primärvalet 1976 drog igång, men han vann valet.

Och alla räknade med att Harry Truman skulle förlora 1948. Vissa tidningar var så säkra att de på valnatten tryckte en upplaga med rubriken DEWEY BESEGRAR TRUMAN, trots att det visade sig att Truman vann en säker seger. Det gladde Harry Truman som höll upp tidningen som förutspådde hans förlust.
Så den som inte vill göra bort sig ska nog göra som panelen denna tisdagskväll: inte ge något tvärsäkert svar på vem som väljarna utser till president i höst.