Efter att Hamas begått det mest bestialiska massmordet på judar sedan Förintelsen har ”antirasisterna” varit väldigt tysta om vilka förövarna är till den antisemitism som sveper över världen.
Det har länge varit känt att den mest utbredda rasismen finns i muslimska länder. De partier och politiker som så vitt och bredd skrävlar om sin antirasism har alltså i praktiken importerat rasism till Europa.
Nu när palestinier bytt taktik – från Arafats skickliga retorik att utmåla palestinier som offer till att följa IS och Irans taktik att visa styrka genom brutalitet – har vänstern i väst fått ett svårt moraliskt problem. Man upptäcker att dem man tyckt synd om och visat tolerans i själva verket gärna förföljer, hotar och mördar en annan minoritet – judarna.
Försöker dölja de rasistiska förövarna
Men detta klarar man inte av att erkänna. Den breda politiska och kulturella vänstern som sympatiserar med migranter och har en förvrängd bild av att det är vita européer som är rasismens främsta möjliggörare (i ett sorts självhat), gör nu allt för att dölja vilka det är som står för förföljelserna och det rasistiska hatet.
Forum för Levande Historia har en överintendent, Petra Mårselius, som när hon pratar i Sveriges radio om vår tids antisemitism ljuger och i direkt konflikt med fakta i de rapporter hennes egen myndighet tagit fram, hävdar att antisemitismen finns i ”breda lager av den svenska befolkningen”.
Aftonbladet skriver på ledarplats att det är beklagligt att israeliska flaggor brändes utanför synagogor i Sverige, men talar tyst om vilka som utför de rasistiska handlingarna.
Inte heller Svenska kommittén mot antisemitism förmår göra skillnad mellan förövare och offer, vilket visar hur djupt skenheligheten sitter i de svenska etablissemangen. Dess ordförande, den upphöjde symbolen för kulturarbetaren, Ulrika Knutson skriver i Expressen att ”antimuslimska yttringar är oacceptabla” utan att nämna att det är muslimer som är den drivande kraften i den antisemitism som sveper fram.
Vågen av judehat har en islamistisk grund
”Vem bränner israeliska fanor utanför synagogan? Är det Lennart och hans golfpolare?”, frågar sarkastiskt Adam Cwejman i GP-ledare.
Han påpekar att ”problemet med antisemitismen i Sverige, och Europa för den delen, är inte begränsad till ett fåtal islamister eller politiska radikaler – de antisemitiska attityderna förekommer i mycket stor utsträckning bland muslimer. Dessa föreställningar är grundade i en viss kulturell, religiös och politisk kontext. Det är denna antisemitism som idag främst syns, hörs och känns för den judiska minoriteten.”
Muslimer har inte européernas historia
För européer är 1900-talets tunga historia under andra världskriget något vi inte får glömma. Men de som har rötter i andra världsdelar känner inte samma ansvar – och bryr sig inte.
Återigen uppstår en monumental kulturkrock. Vänstern i väst använder Hitler som djävulen och vill kleta på den ondska han stod för på sina politiska motståndare. Men muslimer har inte någon relation till detta europeiska krig. Och den beröringspunkt som finns är stormuftin av Jerusalem, Al-Husseini, som predikade jihad, heligt krig, och var en kraft bakom den växande palestinska rörelsen på tjugo- och trettiotalen. Han var nämligen lierad med… Hitler.
Här uppstår totalt kaos i vänsteraktivisternas hjärnor. Man ser utomeuropeiska invandrare som offer för vit rasism, men det visar sig att många i den största migrantgruppen inte alls tar avstånd från Hitler.
När förre partiledaren, ministern och författaren Per Ahlmark jämställde islamismen med nazismen 2003 gav det mig en insikt som bara har förstärkts över åren. Så är det. Och utifrån det borde vi agera.