Helgens riksting med Kristdemokraterna visade att partiet har många olika falanger som vill se väldigt olika tyngdpunkter i politiken. Det är bara en person som håller partiet samman, partiledaren själv.

KOMMENTAR. Det finns olika meningar om det mesta bland kristdemokrater. Från pålitligt konservativa som förstår att en järnhand behövs i kriminalpolitiken för att hederliga människor ska få trygghet, till frireligiösa som vill öppna gränserna för mer invandring trots den kriminalitet och oförmåga till integration som präglat Sverige i årtionden.

Sprickorna mellan de olika falangerna kom i dagen när valsedeln till EU-parlamentet fastställdes för en tid sedan. Den ”mjuke” David Lega vann medlemsomröstningen, men partiorganet som avgjorde röstade fram den mer ”hårdföre” Sara Skyttedal till förstaplatsen.

För mig framstår det som två skilda partier som ska förenas under ett och samma tak. Märkligt är också att det är riksdagens minsta partier som har de största fraktionsbildningarna. Också Liberalerna präglas av väldigt stor spännvidd mellan olika företrädare.

Det är bara en person som håller ihop Kristdemokraterna, partiledaren Ebba Busch.

Hon försöker överbrygga motsättningarna. Exempelvis gick partistyrelsen helt emot den drogliberala linje som Sara Skyttedal yppat till mångas förtret. Rikstinget betonade den restriktiva narkotikapolitiken.

Som för att kompensera de ”mjukas” förlust i EU-nomineringarna angav Ebba Busch också en socialt ambitiös familjepolitik.

Den oroar mig. Visst, den hade varit perfekt för 40 år sedan. Men att i vår tid ge stora bidrag till familjer blir direkt stöd till segregation och utanförskap. Bidragen ger ursäkt för invandrarfamiljer att inte bli en del av det svenska samhället.

Det är som att Kristdemokraterna inte tagit in i sitt medvetande att bidrag till familjer, föreningar och förbund blivit en guldgruva för klan- och gängkriminella. Se bara på ABF i Botkyrka. Pengarna går direkt till kriminella och underlättar deras rekrytering av unga in i grov kriminalitet.

Här har Kristdemokraterna en läxa att lära av sina egna misslyckanden. Partiet har låtit Sverige ta emot många fler från korrumperande kulturer i Mellanöstern och Afrika än vad landet klarar av att integrera. Därmed har man förstört möjligheten att

Tyvärr, civilsamhället har blivit en kriminellt växthus. Skattepengar kan inte skickas dit, eftersom staten inte har kontroll på hur de används. Ännu en tragisk effekt av en huvudlös invandringspolitik.

Hur Kristdemokraterna ska klara sig framåt är högst oklart. Nu har man hela sex ministrar. Och därmed ett enormt inflytande över Sverige. Det gäller att partiet visar att man är värd detta stora inflytande. Då kan partiet inte vara en bromskloss i paradigmskiftet som den nya regeringen ska genomföra. Här är tack och lov Ebba Busch en garant för att så inte ska bli fallet.

KD-ministrar: Erik Slottner, Acko Ankarberg Johansson, Jakob Forssmed, Ebba Busch, Peter Kullgren, Andreas Carlson