”Snälla politiker, allt jag vill ha är hopp. Det kan inte vara omöjligt.” Uppmaningen kommer i S-tidningen Sydöstran. I stället för hopp får vi bara uppgivenhet, hävdas i tidningen. Men Tidöregeringens hårda tag sker ju för att få hoppet och tron på framtiden åter.
Jag håller helt med ledarskribenten Lina Stenberg i Sydöstran (S) om att novembermånaden är mörk och grå och därtill: att vi lever i extraordinärt dyster tid.
Men sedan skriver hon:
”Men ansvaret måste trots allt läggas på våra politiker. De som inte erbjuder oss några som helst framtidsvisioner. Inte ger oss något att hålla fast vid, inte ger oss positiva lösningar alls.”
Hårda tag ger hopp
Här slutar mitt medhåll. Just de hårda tag i kriminalpolitiken som regeringssidan nu arbetar febrilt med syftar till att ge hoppet tillbaka. SD, M, KD och L har inte givit upp kampen mot klan- och gängkriminaliteten utan har kavlat upp ärmarna för att sätta dit den. Låsa in våldsbrottslingar för att skydda barn från att rånas, kvinnor från att våldtas och män från att skjutas ihjäl.
Dessutom är syftet med den hårda politiken för lag och ordning att urholka den organiserade brottslighetens möjligheter att äta sig in i välfärden.
För mig inger det hopp att vi nu har en regering som tar klan- och gängkriminaliteten på största ansvar. För att få tillbaka något av det trygga och stabila Sverige krävs först mycket stor repression så att rättsstaten kan ta tillbaka våldsmonopolet.
Att straffa och låsa in är i sig inget uppmuntrande uppdrag, men det är vad som krävs för att inte brottsligheten ska få sätter tonen i hela samhället.
Korruptionen enormt hot
Uppgiften är större än de flesta vill inse. Man blundar, precis som Lina Stenberg varnar för. Vid sidan om våldet är korruptionen ett enormt hot mot det trygga och trivsamma Sverige. Larmen kommer om hur domstolspersonal läcker känslig information till gängen, om hur kriminalvården infiltreras och hur poliser räknar med risken att kollegor jobbar för gängen.
Detta är ”systemhotande”, som det heter. Om statens myndigheter inte längre kan fungera som de ska, förvandlas Sverige från en rättsstat till en anarki.
Att ta i med mycket tuffa åtgärder för att rensa bort denna infiltration är naturligtvis dystert. Dystert att det alls behövs. Men det är ju genom handling vi kan vända utvecklingen.
Det är därför regeringssidan inte får tappa tempo, utan snarare höja ambitionerna och göra mer. Kanske måste politiken ta än mer makt genom att direkt tillsätta chefer som följer den linje svenska folket givit förtroendet i val.
Genom att agera och visa vad man vill, kan politiken skapa hopp. Hopp om att återskapa den trygghet och stabilitet vi en gång hade. En sådan trygghet är grunden för framtidshopp. Den kan återkomma, om vi lägger manken till.