Idag är det svårt att förstå vilket hot mot Sverige som löntagarfonderna var. Fackliga byråkrater skulle ta makten i alla svenska företag. S-regeringen mötte dock starkt motstånd och löntagarfonderna krossades av folket.

För 40 år sedan, den 4 oktober 1983, samlades uppemot 100.000 personer för att demonstrera mot införandet av löntagarfonder. Företagen skulle tvingas överlämna mer och mer makt till fackliga toppar som till slut skulle ha makten över företagen istället för aktieägarna.

Påminde om öststaternas taggtråd

Detta var en idé från LO som Thorbjörn Fälldin jämförde med den då i högsta grad närvarande Öststatskommunismen som bakom taggtrådsmurar förslavade många miljoner européer.

Demonstrationen 1983 blev dödsstöten för fondsocialismen. Svenska folkets motstånd blev allt större och resulterade i att fonderna avskaffandes under den borgerliga regering som tillträdde 1991.

Motorn i välståndets tillväxt

Förståelsen för den fria ekonomins betydelse för att skapa välstånd ökade. Under 1980- och 90-talen blev svensk ekonomi friare och konsumenter fick många fler valmöjligheter. För att ta ett konkret exempel: En fräck entreprenör vid namn Jan Stenbeck knäckte mediemonopolet – som fram till hans kommersiella TV3 endast erbjöd svenska folket två statliga TV-kanaler som sände barnprogram från kommunistländerna (undantaget var Kalle Anka på julafton). Stenbeck knäckte också telefonmonopolet och gjorde mobiltelefonen till var mans och kvinnas egendom.

Idag är det svårt att förstå vilket oerhört starkt motstånd Stenbeck mötte. Socialdemokrater ville i riksdagen förbjuda parabolantenner så att man inte skulle kunna se den nya privata TV-kanalen.

På andra områden skedde liknande befrielser och nya möjligheter.

Dynamik och förnyelse

Visst, privata företag ger inte alltid perfekta lösningar. Men de agerar i konkurrens med andra och måste hålla jämna steg med andra, annars förlorar de kunderna. Det är denna marknadsekonomi som skapat välståndet genom att vara dynamisk, genom att nya lösningar slår ut gamla.

Marknadsekonomin lägger inte all makt i en hand, som sedan kan sitta och sova. Så som politiken ofta fungerar. Där staten bestämmer måste det gå riktigt illa innan nya lösningar blir möjliga. Med marknadsekonomi kan kunderna se över sina alternativ så fort en verksamhet visar sig undermålig.

Det vi inte löst är blandformerna. När staten står för en del och marknaden för en annan. Då uppstår fortfarande en tröghet som försvårar för konsumenterna. Ett aktuellt exempel är hur S-MP-regeringen höjde skatter och regler kring kärnkraften av ”miljöskäl”, så att hälften av reaktorerna blev ”olönsamma”. Sedan fick vi en kall vinter och chockhöjda elpriser.

Staten och marknaden har två helt olika styrkor. Tyvärr har politikens förståelse för detta sjunkit undan när löntagarfondsstriden fallit i glömska. Politiken måste åter lära sig hur man tar tillvara marknadskrafterna för att ge medborgarna den bästa tänkbara välståndsutvecklingen.