De som lever utanför den formella ekonomin är många i Sverige. Där dras de in i kriminalitet och människohandel.
Att Sverige har en så stor ”informell ekonomi” överraskade forskaren Shrezod Eraliev. Han menar att situationen i Sverige i vissa avseenden liknar vad han sett i länder som Turkiet, Ryssland och Kazakstan (Forskning.se).
Terrorister rör sig i skuggorna
Eraliev uppskattar att för varje uzbek – den grupp han studerat – som vistas legalt i Sverige finns det ytterligare tre som är här illegalt. Den officiella siffran på 5.000 uzbeker i landet borde egentligen vara 20.000. En av dessa illegala uzbeker var för övrigt en Rakhmat Akilov, mannen som genomförde terrordådet på Drottninggatan i Stockholm 2017.
Många som får avslag på sin asylansökan väljer att gå under jorden och stanna i Sverige. Andra har tagit sig in i landet illegalt för att jobba svart.
Vänstern blundar för farorna
Skuggsamhället har vuxit år efter år. Regeringen avser nu att på allvar göra något åt det. Men då stöter man på kraftigt motstånd från vänster, trots att de vet hur allvarliga missförhållandena är.
En utredning undersöker hur offentliganställda ska kunna ges en plikt att anmäla papperslösa så att polis och Migrationsverk enklare ska kunna utvisa dem. Det är en del av arbetet med att på allvar komma åt skuggsamhället. En sådan anmälningsplikt är inget nytt eller radikalt, utan en återgång till tidigare regelverk och en ordning som gäller i exempelvis Tyskland.
Lärare har redan en plikt att göra orosanmälningar om barn far illa. Barn som befinner sig i landet illegalt är särskilt utsatta för att bli utnyttjade och utsatta för våld och tvång utan att anmäla det. Därför bör de så snabbt som möjligt bli kända för Migrationsverket.
Inte ”godhet” att blunda för skuggsamhället
Skuggsamhället är en cancersvulst på samhällskroppen. Den måste bekämpas. Ändå vill vänsterpartier och aktivister blunda för farorna. Hur kan det vara så? Håkan Boström summerar i G-P:
”Att inte göra något åt [skuggsamhället] är vare sig godhjärtat eller socialt hållbart i ett större perspektiv. Denna grundläggande insikt verkar helt saknas hos en del av regeringens kritiker. … Vi kan inte ha folkvalda som väjer för de svåra besluten, blundar och prioriterar att framstå som ytligt sett ’goda’ för att några år sedan skylla på att de varit naiva eller förfasa sig över reaktioner och konsekvenser.”
Han syftar på det rödgröna Göteborgsstyrets utspel (se mer i Samtiden och Riks) häromdagen om att offentliganställda i staden inte ”förväntas lyda” en eventuell ”angiverilag”. Beslutet försvarades med floskler om att ”stå på rätt sida historien” (SR 21/9).
Vulgärdebatten leder ingenstans
Detta är ett agerande som är djupt oseriöst och mer handlar om att ta billiga politiska poäng. När vänsterdebattörer jämför med nazi-Tyskland gör man all diskussion omöjlig. Sådana resonemang går det inte att förhålla sig till. Det demokratiska samtalet kortsluts.
”Det är vulgärdebatten, skamlösheten och känsloargumenten som är själva problemet”, konstaterar Boström.
Så sant. Här är det svenska väljarkåren som måste ta sitt ansvar och inte rösta på partier som blundar för verkligheten, som vulgariserar debatten och omöjliggör för politiken att upprätthålla lag och ordning.