Den internationella kunskapsmätningen Pisa grundades av OECD:s tyske utbildningschef Andreas Schleicher. Han tycker svensk skola ställer för låga krav på eleverna. De behöver inte anstränga sig.

Förr hade Sverige ett av få utbildningssystem som levererade goda resultat och samtidigt var likvärdigt. Men sedan rasade Sverige och Schleicher blev djupt besviken. Inget land hade rasat så mycket, så fort, som Sverige gjorde under 2010-talet.

För låga ambitioner

– Det verkar som att förväntningarna på eleverna inte är så höga, säger Andreas Schleicher till Svenska Dagbladet (betalvägg).

Sverige borde kunna lyfta motiverade och begåvade elever högre, få dem att nå sin fulla potential. Han saknar en genuin strävan bland svenska elever att nå framgång, eller som han säger – exellence. Att vara ambitiös.

– Det är rätt så lätt för en elev att bli framgångsrik, delvis på grund av den betygsinflation ni har haft. Men när de kommer ut i världen är kraven höga. Och jag tror att det är viktigt att ha höga ambitioner.

Skol­inspektionen måste få ett större och tyngre ansvar och mandat att agera. Schleicher är inte emot vinstdrivande skolor om de lever upp till det en sträng skolinspektion kräver.

Krav, disciplin och lärarnas auktoritet

Hur ska man kunna höja ambitionerna i svenska skolor? Jo, genom att lärarna ställer högre krav på sina elever. Driver på eleverna för att nå längre, ger utmaningar med tävlingsinslag och belönar dem som är ambitiösa. Det kan lärarna bara göra om de har odiskutabel auktoritet i klassrummet och kan upprätthålla disciplin bland eleverna.

Med auktoritet och disciplin gynnas inte bara de som har förmåga att utvecklas snabbt, utan även de elever med svårigheter eller kommer från hem utan studievana, får betydligt bättre studiemiljö om det råder ordning i skolan.

Det är märkligt att SvD inte ställer frågor till Schleicher om studiemiljöns betydelse. Hans Pisa-mätningar visar ju att skolk och stök är betydligt vanligare i svensk skolor än i andra länder.

Återigen går medierna runt de grundläggande problemen, för att istället diskutera ytliga aspekter som inte förändrar den underliggande moral- och normupplösningen i samhället. Att det är avsaknaden av dygder och strävan efter att göra ett gott jobb som skapar otrygghet, håglöshet och som gör att barn och ungdomar mår dåligt.