Regeringen genomför en bred skattesänkning istället för endast sänkt skatt för dem med över 51.000 kr i månadslön. Det är rätt melodi från regeringssidan.

Visst är det lite omvända världen. Socialdemokratin tog bort värnskatten för de allra högsta inkomsterna 2019, medan den nuvarande regeringen sänker inkomstskatten på låga och medelstora inkomster samt för pensionärer.

Från moderata röster har protester hörts mot att indexuppräkningen av inkomstskatten pausas just när inflationen varit så hög. Fler inkomsttagare kommer nu att räknas som högavlönade och betala 20 procent i extra statlig skatt.

Skattesänkningar för alla

Jag hade instämt i den kritiken – om inte regeringen istället sänkt skatterna för alla. När regeringen sänker inkomstskatten för låga/mellanstora inkomster innebär det att också höginkomsttagarna får sänkt skatt. Hela skatteskalan sänks. Men det mesta går till dem med lägre inkomster.

Även om det inte blir lika mycket till högre avlönade, är det ändå skattesänkningar. Det borde M-debattörer vara nöjda med.

För det finns strategiska fördelar för denna skattepolitik, som Widar Andersson påpekar i Folkbladet (S): ”Sverigedemokraterna står betydligt närmare S än de traditionellt borgerliga partierna i frågor om skatter och bidrag/ersättningar. Vilket är en fördel för Kristerssons regering. Sverige är nämligen ännu ett mycket socialdemokratiskt präglat samhälle. Den regeringsbildare som bortser från det hamnar lätt i bekymmer.”

SD gör regeringen folkligare

Detta har stor betydelse för hur väljarna ser på regeringen. Med SD får regeringen en folkligare profil.

Som Andersson skriver: ”SD är mån om sina retoriska ytterkanter och soloturer. Den svedan är dock närmast försumbar för de borgerliga jämfört med den regeringsnytta som Sverigedemokraterna genererar i rollerna som ställföreträdande socialdemokrater i skatte- och arbetarnära sammanhang.”

Budgeten ger också beskedet att nuvarande riksdagsmajoritet är stabilare och tryggare i samarbetet än vad någonsin det rödgröna samarbetet var under tidigare mandatperioder, då S-regeringens budget ofta röstades ned eftersom splittringen mellan V och C var så stor.

Nu har M och SD funnit ett effektivt sätt att balansera sina skillnader. M får genomföra skattesänkningar, medan SD ser till att det är dem med låga och medelstora inkomster som skatterna främst riktas till.

Så ser en smart regeringspolitik ut.