Det har länge talats mycket om minoriteternas rätt men människorna som tillhör majoriteten har också rättigheter, som att inte tvingas leva efter minoriteters diktat. I ett harmoniskt samhället är det majoritetens normer som gäller, med respekt för att minoriteter gör annorlunda.

Länge ansågs det rasistiskt att kräva att de som kommer till Sverige lär sig svenska. Fortfarande finns hemspråksundervisning i skolor istället för extra timmar i svenska. Därför är det inte ovanligt att de som levt och blivit försörjda av svenska skattebetalare efter 20 år i Sverige fortfarande inte talar språket i landet. Snacka om att göda segregation.

Ännu finns mängder med undantag för att migranter från att försörja sig själva när de kommer till landet. Det är svenska folket som anses vara skyldig att försörja de som kommer.

Och väl i landet kräver minoriteter en mängd rättigheter som majoriteten ska tvingas rätta sig efter.

Systematiskt nedvärderande av det svenska

I Fokus (betalvägg) gör religionshistorikern Eli Gönör intressanta iakttagelser i artikeln Släpp ut den svenska identiteten ur skamvrån: ”Frågan som infinner sig är varför majoritetens kulturella uttryck, religiösa övertygelse eller nationella identitet inte har ansetts förtjäna samma skydd och uppmärksamhet som minoriteters.”

Svenska politiker har i årtionden hånat sin egen kultur. Fredrik Reinfeldts ”bara barbariet” och Mona Sahlins ”bara töntiga saker” är välkända och endast toppen på ett isberg.

”Någonstans i det multikulturella projektet tippade omsorgen om minoriteter över till ett systematiskt osynliggörande av majoriteter. Flera politiker och vissa forskare grep tillfället att nedvärdera kultur, tradition eller identitet som kunde uppfattas som svensk.”

Sammanhållning förutsättning för modernt samhälle

Detta sätt att glorifiera minoriteter och smutskasta majoriteten är extremt destruktivt eftersom ett modernt samhälle bygger på respekt för lagarna och vilja att betala skatt, för att alls kunna etablera trygghet och jämlikhet. Motsatsen är klansamhällen där korruption och ständiga strider formar samhället.

Eller som Göndör skriver: ”De släktbaserade kriminella nätverken har vuxit och blivit mäktigare genom åren på grund av en svensk politik, som i sin iver att skydda minoriteter och håna majoriteten, ignorerat varningar om vad det kan leda till.”

Han ser också detta vurmande för det multikulturella experimentet som en bärande förklaring till att Sverigedemokraterna vuxit till att bli landets näst största parti. ”Att majoriteter organiserar sig politiskt för att återta sin position är inget märkligt.” Han varnar dock för att majoritetens reaktion inte bör ”drar för långt åt andra hållet”.

Den rätta balansen

Det kommer självfallet inte att ske. Det är ju sammanhållning istället för klaner och särlagstiftning som är majoritetens önskan. Sammanhållning betyder att alla följer samma regler, oavsett bakgrund. Skillnaden är att det är gemenskapen bygger på majoritetens normer.

De som anser sig tillhöra minoriteter kan hålla på sitt, fast då privat utanför offentligheten. Och aldrig kräva att majoriteten ska göra som en kränkt minoritet vill ha det. Så undviks det som Göndör menar är risken att minoriteter sluter sig samman i fientlighet. Den rätta balansen är att majoriteten sätter tonen i det offentliga, medan mångfalden får blomma i det privata.