Taken börjar rasa in på stora kulturinstitutioner. Historiskt värdefulla kronjuveler för svenskt kulturliv tillåts förfalla. Bara den som vill se Sverige gå under kan tycka det är en riktig politik. Regeringen måste gå in.
Taket är på väg att rasa in på Naturhistoriska riksmuseet. Under tiden museet tvingas hålla stängt kan kulturminister Parisa Liljestrand (M) tänka sig att staten sänker hyran något.
Det är alldeles för snålt. Sverige som kulturnation kan inte låta klenoderna i vårt kulturarv som tidigare generationer byggt upp förfalla.
Detta museum, tillsammans med Kungl Operan, Dramaten, Nationalmuseum och Statens historiska museum betalar idag så kallad kostnadshyra, en sorts självkostnadshyra vilket fått hyresgästerna att avstå från underhåll och renovering.
Nu krävs stora insatser som kulturinstitutionerna inte har pengar till. Och ovan på det väntar chockhöjningar av hyrorna.
”Vi höjer hyran till en mer marknadsmässig nivå”, säger Statens fastighetsverk.
Resultatet kan bli att dessa kulturverksamheter får stänga ned, eftersom det är svårt att hålla någon rimlig kvalitet genom att flytta till ett ”modernt” betonghus med billigare hyra.
Även byggnaderna står för viktiga kulturvärden
Arkitekturen har länge varit en konstart i intellektuellt förfall. Brutalism och andra postmodernistiska idéer har skapat allt fulare hus som smutsar ner och förstör trivseln i våra svenska städer.
Politikens kultursyn är alldeles för trångsynt. Det är inte enbart verksamheterna inuti byggnaderna som utgör kultur, utan byggnaderna är i sig kulturmonument. Ja, betydligt fler i allmänheten är medvetna om byggnaderna och eras skönhet, än antalet som tar del av det som sker i byggnaderna.
Stadsmiljöns kvalitet och identitetsskapande förmåga förstärks kraftigt av de äldre byggnader som uppfördes på den tid då man värdesatte ett högtstående kulturliv.
Här har staten och skattebetalarna ett uppenbart ansvar, på samma sätt som man har ansvar för gatorna utanför byggnaderna. Det går inte privatisera eller ta ut marknadsvärde av dem som promenerar på Frescativägen utanför Naturhistoriska riksmuseet. Lika korkat är idén om att ta ut marknadshyra eller privatisera den fantastiska byggnad som ligger där.
De kulturbyggnader som staten äger och förvaltar genom Statens fastighetsverk måste få en egen kulturbudget för att hålla själva byggnaderna i det skick de är värda.
Viktiga kulturhistoriska byggnader utanför Stockholm ska naturligtvis också värdesättas och vårdas av staten så som kulturpolitisk insats.
Om tidigare, betydligt fattigare generationer såg till att finansiera uppförandet av magnifika byggnader som förskönar det allmänna rummet, då måste – ta mig tusan – vi idag ha råd att underhålla och vårda dem!