Allt fler länder börjar inse att det inte är så smart att på papper sätta upp klimatmål utan att först klargöra hur målen ska uppnås. I Sverige är el- och bensinpriserna skyhöga på grund av ”grön” omställning, något allmänheten inte accepterar.
Häromdagen drog den brittiske premiärministern Rishi Sunak den smärtsamma slutsats som många andra länders ledare också kommer tvingas till: Det går inte. ”Du når inte netto noll bara genom att önska det”, som han uttryckte det. Brittiska regering kommer att revidera de mål man tidigare satt upp om att landet till 2050 ska nå netto noll-utsläpp.
Gröna förbud skjuts på framtiden
Till exempel senarelägger man förbudet mot försäljning av nya bensin- och dieselbilar. Förbudet var tänkt att träda i kraft 2030, men skjuts nu upp. Kravet på hushållen att byta gaseldade värmepannor till dyra elektriska värmepumpar har mött starka protester.
Också i Tyskland har folk uttryckt sin vrede över politikernas klimatmål som innebär att husägare skyndsamt ska tvingas byta ut gas- och oljepannor. Det tyska miljöpartiets opinionssiffror störtdyker och väljarna går till det nationalistiska Alternative für Deutschland, AfD, som nu är större än tyska Socialdemokraterna i mätningarna.
Vetenskapen talar inte om hur mål ska nås
Den miljöaktivistiska opinionen i medierna tar dock inte intryck. De hävdar bestämt att klimatet ”kräver” omfattande omställningar och att politiker inte ”lyssnar på vetenskapen”. Aktivisterna struntar i det som Peter Wennblad konstaterar i Svenska Dagbladet: ”klimatvetenskapen saknar svar på klimatpolitikens frågor”.
Hur mycket vi än vill ”lyssna” på vetenskapen kan den inte avgöra hur ambitionerna ska genomföras och hur olika risker, kostnader och effekter ska vägas mot varandra. Det är politiska avvägningar där de många människornas vardag är en tung komponent. Politiken kan inte göra el och bensin hur dyr som helst genom skyhöga miljöskatter. Då förstörs människors vardag.
Mål i lagstiftning är farlig planekonomi
Jag anser att alla miljömål måste raderas ur lagstiftningen. Det är inget annat än planekonomi i likhet med kommunism. Att sätta mål utan att veta vilka verktyg och effekter målen får är ren galenskap.
Vi ska naturligtvis ha ambitionen att miljöskadliga utsläpp ska minska mot noll. Men den ambitionen kan inte ställas framför mål om att människor ska kunna leva sina liv, bo kvar i sina bostäder, kunna ta sig till jobbet och så vidare.
Vi kan inte döda samhällets alla aktiviteter för att uppnå klimatmål. Det handlar om avvägningar. Om teknisk utveckling. Om nya innovationer för hur vi löser olika uppgifter. Och dessa sker inte enligt en statligt beslutad tidtabell.
Vi måste kasta ut kommunismen ur miljöpolitiken. Och lita till uppfinningsrikedomen i det fria och kapitalistiska samhället. Så som all utveckling fram till idag har skett.
*
Se inslag i Riks på temat: