Koranbränningarna har gjort att yttrandefriheten ifrågasätts. En prominent panel diskuterade detta på torsdagskvällen i Sankta Eugenia katolska församlingslokaler i Stockholm med Katolskt forum som värd.
Med dramatikern Stina Oscarson som samtalsledare diskuterade författarna Lena Andersson och Göran Rosenberg tillsammans med jesuitpater Fredrik Heiding hur man ska förhålla sig till det som nu händer, när personer använder yttrandefriheten på ett sätt som de flesta ogillar och som utgör ett säkerhetspolitiskt problem för Sverige.
Häda eller smäda?
Först ut var Göran Rosenberg som kort och gott svarade ”nej” på frågan. Det går inte häda om du inte anser att något är heligt. Han menar att det snarare handlar om att smäda, alltså håna någon annans religiösa tro. Detta eftersom, enligt hans definition, hädelse i meningen ogudaktighet endast kan göras av den som tillhör den religion vars regler man bryter.
Detta blev symptomatiskt för diskussionen. Mycket kom att handla om definitioner av ord, snarare än principer och den krassa verklighetens lagstiftning.
Kan ord döda?
Rosenberg vände sig dock mot en yttrandefrihet som inte syftar till samtal och dialog. Att bränna en bok inbjuder inte till debatt och borde därför inte skyddas av rätten till yttrandefrihet. Rosenberg menade också att ord kan vara våld, med hänvisning till att nazistiske redaktören Julius Streicher dömdes till döden i Nürnberg 1946 för de ord han framfört i sin antisemitiska propaganda.
För mig handlar detta om brottet uppvigling till våld. I den meningen kan ord vara olagliga. Och uppvigling, alltså uppmaning till våld, ingår inte i yttrandefriheten. Denna distinktion gjorde dock inte Rosenberg. Att bränna ett ex av koranen är ingen sådan uppmaning till handling.
Visa hänsyn
Fredrik Heiding svarade däremot ”ja”, det går att häda också i vår samtid. Han menade att vi alla måste visa hänsyn och respektera det som olika människor betraktar som heligt. Det finns sådant som objektivt kan betraktas som heligt.
Även om han svarade motsatsen till Rosenberg landar deras resonemang i samma slutsats: yttranden som inte syftar till att ta andra på allvar borde inte ingå i rätten till yttrandefrihet.
Ingen av herrarna kunde dock förklara hur detta skulle avgränsas i politik och juridik. Eller än viktigare: vem ska avgöra vad som ingår i rätten till yttrandefrihet? Ska ayatollorna i Iran ha den makten över det svenska samhället?
Grundar sig yttrandefrihet på äganderätt?
Lena Andersson hade en helt annan utgångspunkt. Hon drog jämförelsen med en tidningsredaktion som avvisar insändare man inte tycker passar i den egna tidningen. Samma sak borde gälla för den som äger marken där någon vill bränna koranen: vill markägaren tillåta eller inte? I de flesta fall handlar det om kommunal mark där koranbränningar skett, alltså borde kommuner besluta om vilka demonstrationer som får ske på deras mark.
Detta anser jag haltar eftersom vi talar om ”offentliga platser”, alltså där vi alla medborgare har rätt att röra oss. Vi äger marken kollektivt, och när det gäller yttrandefrihet handlar det inte om vad majoriteten tycker och inte tycker ska kunna framföras. Yttrandefriheten gäller individen, oavsett vad majoriteten tycker.
I övrigt talade dock Lena Andersson inte för inskränkningar i yttrandefriheten eftersom alla har olika preferenser och det är omöjligt att avgöra vilka som skulle vara okej och vilka som inte är det.
Men vill ni ändra lagarna?
Mest stringent under kvällen var moderatorn, Stina Oscarson. Hon ställde till slut frågan om paneldeltagarna ville ändra grundlagen eller andra lagar. Andersson var emot, Heiding såg inte hur det skulle kunna ske, medan Rosenberg ansåg att man borde vidga lagen om hets mot folkgrupp till att omfatta kollektiv av troende, alltså det som muslimska världen driver i FN.
Märkligt nog slirade Rosenberg oerhört på sina definitioner och han förklarade inte varför man skulle börja ge grupper rätt att tysta individer. Yttrandefriheten är ju sedan den västerländska upplysningen avsedd för att ge den enskilde medborgaren rätt att ha åsikter. Och lagen mot hets avser ju att skydda enskilda individer som utsätts för hets i specifik situation där denne är i underläge.
I frågestunden konstaterade Heiding att muslimer kan vara minoritet i ett land, men de är ju över en miljard troende individer på jorden vilket ju vida överskrider antalet svenskar. Då blir det svårt att definiera vem det är som är i underläge.
Gå inte ut på det sluttande planet!
Den här diskussionskvällen med vältaliga debattörer bekräftade för mig hur fullständigt livsfarligt det vore att börja tumma på yttrandefriheten. Minsta inskränkning, utöver de som redan finns och är etablerade (hets mot enskilda i minoriteter), kommer att leda till att friheten att yttra åsikter krossas och därmed skulle också demokratin gå under.
Så låt bli! Vi får tåla att enskilda utnyttjar yttrandefriheten i destruktiva syften. Vi får utstå det. Säga emot och förklara att vi inte står bakom, men att vi håller våra friheter heliga.
Så tycker jag också panelsamtalet borde ha summerats: I Sverige är vi i hög grad sekulariserade, men vi håller vissa saker heliga – som just yttrandefriheten.